Det är dags att bygga ett land med värme och ett gott hjärta. Så sa Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson i vårens stora budgetdebatt i riksdagen. Därefter radade hon upp förslag på förslag där Vänsterpartiet som regeringens samarbetspartner fått gehör för sin politik i vårbudgeten.
Goda hjärtan är naturligtvis en förutsättning för ett trivsamt samhälle. Men Andersson verkar tycka att vänstersidan har något slags monopol på goda hjärtan och att det därmed ger dem rätt att bestämma över alla andra människors liv.
Två saker upprör med Ulla Anderssons resonemang. Likt massproducerade megafoner har vänstersidan basunerat ut hur Alliansen skapade ett kallt och hårt samhälle där man bara ville göra det bra för de rika. Hur kan man titta alla tusentals lokala Allianspartimedlemmar i ögonen som sliter timme efter timme för att göra samhället lite bättre, och säga att de inte har ett gott hjärta?
Det finns egoister och rötägg i alla partier, men en majoritet kämpar ärligt för ett bättre samhälle. Låt oss konstatera att goda hjärtan finns lika mycket i båda blocken, men synen på hur välstånd skapas skiljer sig åt.
Här kommer det andra problemet med vänsterns godhet – den tror sig kunna legitimera inskränkningar i människors valfrihet och självbestämmande för att frigöra resurser att ge till dem som har det sämst. Men resurser skapas inte av godhjärtade politiker, det skapas av företag och hårt arbetande människor som behöver incitament för de risker och den energi de lägger ner.
En satsning Ulla Andersson talar sig extra varm för i budgetdebatten är den på välfärden. Genom att förbjuda vinst i välfärden menar hon på att hon kan garantera att skattebetalarnas pengar går till vad de är avsedda för. Samtidigt tar de exempelvis bort Alliansregeringens storsatsning på ökad kvalitetskontroll inom äldreomsorgen. Det är bättre att pengarna går till bra mat än till kontroll, menar Andersson.
Som att kommunala huvudmän alltid använt alla skattekronor effektivt? Strikta kvalitetskontroller och vinst i välfärden skulle sammanfoga de positiva effekterna av valfrihet och jobbskapande med effektivt spenderande oavsett huvudman. Förbud mot välfärdsföretag och borttagna kontrollsatsningar eliminerar i stället de fördelarna men medför en möjlighet för skattepengar att försvinna i kommunal ineffektivitet. Så får vi inte mer resurser till bättre mat till de gamla.
Det finns en naiv tilltro hos vänsterpolitiker till det offentligas förmåga att skapa jobb. Men genom att förbjuda vinster hindras de medborgare som drivs av både pengar och att göra gott, för att ett fåtal utnyttjar systemet. Satsa i stället på utvecklade kontrollsystem och effektivitet så att företagslivet kan blomstra, människor kan välja själva och mer resurser kan växa fram. Hjärtan av guld skapar inte allt som glimmar.
Johanna Lundgren Gestlöf