Ska valrörelsen inför det extra valet till riksdagen i mars bli en repris på förra sommarens? Det vore tristare än att bevittna hur målarfärg torkar. Inget fel på målarfärg, men nattstånden politik är inget extra.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet går till val på sitt budgetförslag. Det som förlorade i riksdagen. Frågan är om statsminister Stefan Löfven (S) var helt på det klara med vad det löftet innebar. Inte bara att paketet är begränsat och överraskningsfritt, utan också att S och MP går till val med en budget som inbegriper Vänsterpartiet. Steg för steg har Löfven målat in sig i det hörn som företrädaren Mona Sahlin (S) förlorade 2010 på, att behöva bära ansvar också för Vänstern. Mittenväljare går gärna åt annat håll när regeringsalternativet har slagsida åt Jonas Sjöstedt.
Ett liknande resonemang gäller förstås även Alliansens framtoning. En kraftig lutning åt höger gör det svårt att nå riksdagsmajoritet. Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna måste ta sig an reformer som möter den blocktvekande mittenväljarens behov. Utöver mer väntade löften om stärkt försvar, utvecklad valfrihet inom välfärden, en modern bostadspolitik och en human, kostnadseffektiv och rättssäker migrationspolitik.
Den förståelse som S-ledaren Stefan Löfven inför höstvalet verkade ha för näringslivets villkor försvann i nattmanglingarna med V och MP. Ungas och äldres jobb blev dyrare för att regeringen prompt skulle ha fler trainee- och praktikplatser. Det blev viktigare att krossa en del av tjänstesektorn, Rut-förtagandet, än att bejaka de många arbetstillfällen som detta ger. Den som ser sambandet mellan livskraftigt företagande och en hållbar välfärd röstar inte till vänster om mitten i vår.
Alliansens ambitioner att sänka kostnadströsklarna för att anställa – och att vara anställd – möter alltså ingen konkurrens. Däremot behöver de fyra blå och gröna partierna stärka annat. Kopplingen företagande, tillväxt och välfärd behöver bli mer handfast.
Moderaternas blivande partiledare Anna Kinberg Batra kan börja med att acceptera övriga Allianspartiers ja till höjt tak i a-kassan. Så länge man inte finansierar åtgärden med ökande bördor på jobb och företagande håller arbetslinjen. Även skyddsnätsåtgärder som höjt underhållsstöd för ensamstående och garantipensioner bör kunna omfamnas. En skatteväxling mellan höjda miljöskatter och sänkt inkomstskatt, exempelvis för pensionärer, är också fullt tänkbar.
Regeringen Löfven må ha havererat, men det gäller att ta in det faktum att inget annat parti, inget annat block än SD har vunnit på partiets agerande i riksdagen. Vi står inför en krånglig politisk framtid, samtidigt som behovet att rusta samhället för en globaliserad vardag är uppenbart. Detta kräver en stor dos pragmatism, oavsett regering.