Att vänstern klagar på skitjobb är ett lika säkert sommartecken som myggor, husvagnar och Skansen. I dagarna var Göran Greider ute och satte ner foten om allt det hemska med dessa, i Metro var en ung kvinna ute och beklagade sig över att hon själv tackat ja till för många pass i snabbköpskassan. Samtidigt står en ung man som bott i Sverige i nio år och riskerar att bli utvisad för att Migrationsverkets regler inte erkänner hans anställning.
Via sommarjobben får många svenska ungdomar sin första chans till arbetslivserfarenhet. Kompetens innebär inte bara en teoretisk utbildning utan även praktisk erfarenhet, arbetsvana. Att lära sig gå upp på morgonen och ta direktiv, det är något man vänjer sig vid, inte något man kan läsa i skolbänken. Möjligheten att jobba är ett privilegium som ger unga människor verktyg för att kunna försörja sig själva. LO-kampanjer och mediernas jakt på snyfthistorier tenderar dock att inte visa den nödvändiga sidan av arbetslivserfarenheten. Istället lyfter man fram det faktum att vuxna människor inte har två månaders betalt sommarlov som ett problem. Som att vuxenblivande inte ska innefatta att lära sig jobba.
Samtidigt kämpar många hårt för just ett av dessa skitjobb. Jerome Tanka Tarji som nämndes ovan har bott och jobbat i Sverige i nio år, men när hans arbetsplats bytte ägare tyckte Migrationsverket att jobben skulle annonseras ut på nytt. När så inte skett ansåg de att jobbet inte räknades och hotar nu att utvisa Jerome, trots fackliga protester om att allt gått rätt till. Ett fullständigt horribelt beteende från en myndighet. För en tid sedan hade Dagens Nyheter en granskning om människor som lever papperslöst i Sverige för att jobba. Kvinnor från Mongoliet som inte kan söka asyl, men där ett svenskt lågbetalt jobb ändå erbjuder mångdubbelt bättre livsmöjlighet än vardagen i hemlandet. På grund av att vår arbetsmarknad fortfarande är tämligen stängd för människor utifrån tvingas de jobba svart, där skrupelfria arbetsgivare utnyttjar dem sexuellt. Medvetna om att de inte kan vända sig till rättsväsendet.
Ett lågbetalt svenskt arbete är en dröm för många människor som tvingas leva papperslöst under vad som verkligen är dåliga förhållanden. Att medierna i det samhanget ger utrymme till svenska ungdomar som tjurar för att de själva tackade ja till att jobba en hel sommar blir inte så lite skevt. Utnyttjande av arbetskraft är verkligt, men vi tittar i dag allt för ofta efter det på fel plats. I stället borde vi granska våra egna exkluderande system.
Hanna Marie Björklund