Efter tio år av förhandlingar har EU-kommissionens förslag om kvotering till börsbolagsstyrelser accepterats av en majoritet av medlemsländerna och ska nu bli lag, även om processen för att komma dit kan ta flera år. Den är ett stort steg åt fel håll. Inta enbart för att kvotering som sådant är fel, utan kanske främst för att den är ett tydligt exempel på vilka frågor EU verkligen inte borde syssla med.
Sverige har redan haft en intensiv kvoteringsdebatt. Efter januariavtalet lades ett eventuellt lagförslag åt sidan, även om den inte formellt var en del av överenskommelsen. Det var klokt att så skedde, diskussionen hade kommit till vägs ände. Argumenten har man hört många gånger men de två starkaste anledningarna mot kvotering är att det bryter mot både principen om att staten inte ska detaljstyra hur privata företag leds, samt, att idén om att jämställdhet uppnås om det sitter hälften kvinnor och män i just företagsstyrelser är en förenkling.
Den svenska principen om självständig bolagsstyrning är viktig och har tjänat oss väl. Att svenska företag leds på det sätt de gör av aktieägare och att deras mål är att vara lönsamma har bidragit till att Sverige har flera företag som skapat stora värden. Både vad gäller innovationer och uppfinningar och resurser som blivit till svenska jobb och välstånd. Att staten ska ha rätt att gå in och detaljstyra hur bolag ska styras, exempelvis vilka personer som ska få sitta i deras styrelse, bryter tydligt mot den här idén.
Sedan är det frågan om att just könsrepresentation i börsbolagsstyrelser är så viktigt för jämställdheten. Det är en liten grupp människor i en begränsad mängd företag vi pratar om, och de är alla privilegierade, oavsett om de är kvinnor eller män. I länder där kvotering har införts, som Norge, kom tidigt varningstecken om att de kvinnor som redan var högt uppsatta i näringslivet bara fick fler uppdrag snarare än att företagen blev mer diversifierade. För frågan är, om vissa företag får in fler kvinnor i styrelsen, men dessa kvinnor har gått på samma elitskolor som männen, har samma bakgrund vad gäller klass och etnicitet och umgås i samma sociala kretsar, på vilket sätt har vi uppnått generellt mer jämställdhet i samhället?
Att kvotering är en dålig idé finns det alltså flera argument för, men den verkligt dåliga idén här är att den ska införas av EU. Att bestämma över hur enskilda företag i medlemsländerna ska styras är en nivå av detaljstyrning som borde få även varma EU-förespråkare att dra öronen åt sig. Det är långt utöver vilka befogenheter EU borde ha och ett ypperligt exempel på den skadliga överstatliga förskjutning som håller på att ske.
De senaste veckornas kris med Rysslands innovation av Ukraina har fått länder i Europa att lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan och sluta upp för varandra på ett sätt som vi inte sett på länge. Det har varit ett bra exempel på vad EU kan vara när EU är som bäst. Denna positiva energi borde förvaltas genom att man låter EU vara just en stark kraft för samarbete. Inte en överstatlig maktspelare som vill gripa in i vardagen hos enskilda européer. Förslaget om kvotering borde liksom andra liknande förslag, som det om minimilöner, aldrig ha klubbats igenom och Sverige måste fortsätta att försöka styra EU bort från denna utveckling.