Länge var det stångjärnshammaren som stod i fokus. Den vattendrivna hammarsmedjan och bruksmiljön – bildad av gårdarna Ålberga, Hammarby och Virby – var ortens signum från mitten av 1600-talet. Först i mitten av 1800-talet förändrades detta. Bruket blev till stora Ålberga gård och när järnvägen drogs förbi var det stationssamhället Ålberga som sattes på kartan.
Det är där som SN gör sitt tredje stopp i serien På plats. Det finns något speciellt, kanhända även egensinnigt, med Ålberga. Efter ett drygt decennium som Nyköpingsbo är det i mina ögon en bygd där invånarna gång på gång markerar en vilja att själva påverka sin framtid.
Orterna i Kiladalen var länge sina egna herrar i det demokratiska Sverige, först i Kila landskommun och därefter i Jönåkers. Makten flyttade till Nyköping först för 40 år sedan. Ålberga har haft mellan 200 och 300 invånare de senaste 60 åren. Det är alltså ingen avfolkningsbygd. Kiladalsborna ser en möjlighet att växa, inte tyna.
Turerna har varit många kring skolan. Den stora omorganisationen av de kommunala skolorna för några år sedan gjorde att Ålberga blev utan mellanstadium. De folkvalda – med undantag för Centerpartiet – såg det som ett sätt att förbättra undervisningskvaliteten för kommunens barn. Många Ålbergabor såg det som ett sätt att försöka stjäla livskraft från orten. Kvar blev en F–3-skola från förskoleklass till trean – i lokaler med utbyggnadsbehov. Försöket att bilda en friskola, för att kunna ha sju årskurser på hemmaplan, föll på att Skolverket inte ville att den kommunala F–3-skolan på orten skulle läggas ned. En märklig låsning som bakbinder lokala initiativ, men skam den som ger sig.
För ett år sedan skrev representanter för åtta tongivande föreningar i stället ett öppet brev till kommunstyrelsens ordförande, publicerat i denna tidning. Ortsborna ville få medinflytande över sin skola och använda som ett nav i ortens framtida utveckling. Något egentligt svar kom aldrig. Sådant går inte obemärkt förbi. I senaste valet kammade Centerns Martina Hallström hem tre gånger så många personkryss som de annars så tunga Socialdemokraterna fick totalt i Kila.
Nästa torsdag är det ett allmänt möte på Dambroängen. Kiladalens utveckling, ett lokalt utvecklingsbolag utan ekonomiskt vinstintresse, tänker presentera sina planer för hur det kan bli enklare att leva och bo på orten. I det näraliggande Stavsjö har försöket med en så kallad digital lanthandel nu permanentats. Tanken är att få till något liknande i Ålberga. Det krävs lokalt engagemang och privata pengar.
I en värld där centralisering och stordrift ofta är det administrativa svaret på knepiga utmaningar behövs det motkrafter. Invånare som vägrar stå med mössan i hand är en utvecklingskraft värd att vårda.