Det intressanta är inte att ett fordon kan gå på förnyelsebara bränslen, utan att det verkligen gör det. Den läxan är grundläggande kunskap om Sverige ska kunna fasa ut så mycket fossila drivmedel som möjligt till 2030.
Den första miljöbilspremien lyfte etanolbilar, biogasbilar och elhybrider. Problemet var bara att etanolbilarna med enkel prislogik oftare rullade på bensin än etanol. I biogasens utbud ingår mycket fossil naturgas och elhybriderna har en, om uttrycket tillåts, lång väg kvar.
Förslagen från utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som i går överlämnades till it- och energiminister Anna-Karin Hatt (C), är därför gyllene nycklar till en mer hållbar framtid. Det lär inte bli smärtfritt. Kostnaderna för transporter ökar med utredningens förslag. I det långa loppet lär det bli billigare - i takt med att fordonsflottan drivs alltmer effektivt. Pikant nog kommer samtidigt skatteintäkterna från bilar och lastbilar att minska, eftersom vi beskattar det som är negativt för miljö och klimat.
Vi behöver en bättre bil- och fordonspark. Det bästa produktutvecklingen görs varken hos myndigheter eller i parlament, men dessa kan påverka spelreglerna på marknaden. Allt fler eldrivna fordon är utredningens huvudspår, tillsammans med biodrivmedel som biogas och etanol.
Sund pragmatism måste få styra hellre än speedad populism. Marknaden behöver robusta spelregler. Utredningen tror inte att det går att nå 100 procent förnyelsebart på fordonsmarknaden till 2030, men 80 procent är ett rimligt mål. Sverige ska ha ambitioner att ligga i framkant, men en rejäl konkurrens på området från omvärlden skulle inte skada. Drivkrafterna skulle öka ytterligare. Inte minst behövs utvecklingskraft för att kunna omvandla skogsråvara till färdigt drivmedel utan att behöva blanda med bensin.
Tacknämligt är att utredningen undviker skräckbetonade kostnadsscenarior. i stället förs ett resonemang som bygger på rimliga kostnadsökningar för framtidens fordon på svenska vägar. Mycket handlar om bilen, men en central faktor är att påverka den tunga fordonsflottan. Då ska vi komma ihåg att många stora lastbilar på svenska vägar inte tillhör den svenska fordonsparken.
För många är bilen en förutsättning för att försörja sig. Så kommer det att vara också om 20 år. Det tål att påminna om vilken frihetsrevolution som bilen symboliserar i det moderna samhället. Snabba transporter till de allra flesta platser, utan fasta rutter, maximal valfrihet, det är värt något också i övermorgon.
Det är därför målet är en fossiloberoende fordonsflotta, inte enbart kollektivtrafik fri från fossila bränslen. Utmaningen är nämligen att klara detta utan att utarma möjligheterna för enskilda persontransporter utanför tätort.