På Förintelsens minnesdag berättade Irena Söderlund från Nyköping för Radio Sörmland om hur hennes barndom hade präglats av föräldrarnas erfarenheter under andra världskriget. Hon sade följande: Jag kommer ihåg att vi hade väldigt lite saker, men vi hade många resväskor, för pappa sa att det kan komma en dag då vi måste fly. Det som sker i världen nu påminner henne om barndomen (SR 27/1).
Det är i dessa tider som vi avgör hur framtiden blir.
Den fanns en tid då den mest systematiskt utförda utrotningspolitiken genom tiderna drabbade Europas judiska befolkning. Nazismen gick i symbios med judehatets månghundraåriga myter och fördomar. Allt för få reagerade, andra löpte med och många höll tyst.
Efter det sade vi: Aldrig mer! Aldrig glömma!
I dag görs judar i Europa återigen till måltavlor för att de är just judar. Det handlar inte om vad en individ har gjort eller inte, utan det faktum att hon eller han är. Efter det som har hänt i Frankrike och i Danmark finns en risk att nästa dåd ska hända på närmare håll än så. Även i vår närhet, ofta dolt i vardagen, finns ett hat där antisemitism blandas upp med föraktet för andras demokratiska fri- och rättigheter.
Judiska trosutövare här i östra Sörmland för en undanskymd tillvaro. Ändå finns här människor som hatar judar och med antisemitismens alla ingredienser förstärker och bygger på fördomar och myter. Dels finns en nazistisk tradition, dold och inbäddad i den bruna sörmländska myllan. Dels finns ett islamistiskt eller salafistiskt judehat som måste bekämpas med samma intensitet som det nazistiska.
Alla som predikar hat, alla som medvetet eller omedvetet sprider myter och konspirationsteorier om judar måste bemötas. Vi talar om en pågående händelseutveckling, inte enstaka händelser. Politiken, rättsväsendet och religiösa samfund har ett ansvar. Skolan har ett ansvar. Du och jag har ett ansvar. Att agera och reagera – varhelst hatet eller fördomarna dyker upp. Att förbli tyst är att förråda de grundvalar som vårt samhälle bygger på.
Det här handlar förstås inte bara om att bekämpa ord och fördomar. Skyddet för den nationella minoriteten judar måste öka. Säkerhetspolisen och andra aktörer måste ha rätt resurser för att ingripa mot så kallade radikaliserande miljöer - och dess finansiärer. Den illegala vapenhandeln behöver bekämpas mer intensivt.
I mitt Sverige ska ingen behöva ha resväskorna packade för att vara beredd på att fly för att andras hat fräter sönder givna rättigheter. I mitt Sverige ska en flicka kunna fira sin konfirmation inom sin tro utan att behöva oroa sig för hur många av gästerna som riskerar att bli mördade. Hur är det i ditt?
Det demokratiska Sverige har stora friheter, men det har också givna rättigheter. Dessa måste vi gemensamt försvara. Det är en fråga om mänsklighet, anständighet, stolthet och övertygelse.