Till Centerpartiets kommundagar i helgen kommer Annie Lööf tillbaka från sin föräldraledighet. Det går bra för både henne och partiet just nu, Lööf har bland de högsta förtroendesiffrorna av alla riksdagspartiledare och C har ökat i opinionen i flera mätningar. En del av medvinden kommer nog av det faktum att Centerpartiet tydligt har stått upp för sina principer under den oroliga politiska hösten. På sociala medier har det cirkulerat filmer och nyheter som beskriver hur partierna har ändrat åsikt vad gäller framförallt integrationsfrågan. Tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är C de enda som inte uppges ha kastat sina värderingar åt sidan. Det visar på en rakryggad tro på sina principer som många väljare respekterar.
Det finns dock ett annat parti i riksdagen som levde på sina principer och som i skuggan av flyktingkrisen tvingades ge upp dessa och blivit straffade i opinionen som ett resultat av detta. Miljöpartiet låg länge och krigade om att vara Sveriges tredje största parti, men efter en hård höst i regeringsställning harvar MP nu på låga siffror och illa tilltygat anseende. Miljöpartiets fall kom just av att de försvarade sina principer till dess att de krockade med regerandets praktiska dilemman. Då åkte principerna åt sidan illa kvickt för att bli röstboskap åt gråsossarnas protektionism, allt för att försvara den svenska modellen.
Här måste Centerpartiet vara uppmärksamt. När röster höjs inom Alliansen för att fälla regeringen och regera med stöd av Sverigedemokraterna behöver C hålla emot. Att stå bakom en budget framförhandlad för att kunna stödjas av SD skulle få C att framstå som lika hycklande som MP har gjort det senaste halvåret.
Centerpartiets ledning vet nog att en majoritet av svenska befolkningen faktiskt inte är beredd att ge upp sina privilegier för att kunna fortsätta ta emot fler flyktingar. Men kostnaden för principerna är att man ändå måste stå upp för sin linje – och då vara beredd på att i så fall inte få mer än kanske tio procents väljarstöd. Att agera kappvändare kan få även gräsrötter att tacka för sig.
Det C nu måste visa är för det första att partiet står fast vid sina värderingar och inte tänker gå in i ett regeringssamarbete som är anpassat efter SD, bara för att få fälla regeringen. För det andra, måste partiet visa att deras reformförslag är praktiskt genomförbara. C har inte hamnat i samma fack som V, ett parti som fritt kan lägga helt ogenomförbara förslag utan att förlora några kärnväljare. Samtidigt behöver Centerpartiet inte heller påstå att dess reformer syftar till att bevara system som de ser ut i dag. Men även nya och förändrade system måste framstå som praktiskt genomförbara. Däri ligger den fortsatta utmaningen. Att berätta om det nya Sverige som Centerpartiet vill bygga, på ett sådant sätt att människor tror på det – även om inte alla kommer att hålla med.
Hanna Marie Björklund