Skorna formar en berättelse om en brutal del av vår vardag, något som vi kanske helst inte vill tänka på. Det där som vi vet sker, men som vi inte alltid ser
Kölden bet på torsdagsmorgonen. Den som passerade stadshustrappan i Nyköping såg säkert alla skorna. Uppställda på rad, orangefärgade men också märkta av frosten. 170 skor totalt, en för varje polisanmälan som gjordes om våld mot kvinnor i Nyköping under förra året.
Bakom manifestationen står Zonta, en organisation som arbetar för att främja kvinnors rättigheter. Tre av dess klubbar verkar i vårt närområde.
Skorna formar en berättelse om en ack så brutal del av vår vardag, något som vi kanske helst inte vill tänka på. Det där som vi vet sker, men som vi inte alltid ser. Det som sätter djupa, djupa spår hos våra medmänniskor som drabbas.
Det handlar om att förebygga våld, men också att skydda dem som drabbas och rikta tydliga insatser mot förövaren. Våldet slutar först när förövaren slutar utöva det. I sammanhanget är det värt att påminna om en utmärkt artikel vi hade i SN (21/11) där en av de män som har slagit – och sökt hjälp för att bryta med detta, kom till tals.
”…många ser nog inte att de har bekymmer. Jag tror också att det är svårt om man är mitt i det, att inse att man behöver hjälp", förklarade han. Den som vill göra bättre måste hantera bilden av sig själv som förövare. Allt våld är inte fysiskt, men allt våld har någon som använder det. I Nyköping finns en familjefridsmottagning för att söka stöd och hjälp. Där finns också kvinnojouren Mira för den som tvingas fly våldet.
Det är samtidigt ett samhällsproblem utan landsgränser eller språkbarriärer. I vissa samhällen är det våldsamma förtrycket närmast institutionaliserat, se bara på protesterna i Iran. Se också på de traditioner med barnäktenskap som fortfarande upprätthålls, smusslas med eller döljs, ibland också i vår närhet.
Våld mot kvinnor – fysiskt och psykiskt - sker också bakom många stängda dörrar i samhällen som utåt gärna stoltserar med att vara upplysta, medvetna och, ja till och med, goda. Så också vi, i Sverige. Detta våld – mot unga såväl som äldre – gör vårt samhälle kallare, på så många sätt.
För den som har passerat över Stora torget har skorna stått där. En tyst men stark påminnelse om vad vi måste göra något åt, uthålligt och noggrant, också i östra Sörmland. Annars blir vår samhällsgemenskap varken bättre eller varmare.