Samtidigt som vi bråkar vidare om talmannaval och chokladaskar i här hemma i Sverige går just nu tusentals människor på Hongkongs gator och demonstrerar för demokrati. Miljonstaden Hongkong blev efter det första opiumkriget ockuperat och styrt av britterna i 155 år. Staden var en del av Storbritannien men hade ett högt mått av självständighet, både från britterna och från Kina. Dess gynnsamma ekonomiska politik och läge i Asien gav regionen stark tillväxt och en befolkning på runt sju miljoner. 1997 återförenades Hongkong med Kina och har sedan dess fått fortsätta hålla en relativt självständig roll.
Läget har dock börjat förändras. 2017, om tre år, ska Hongkong hålla val till det högsta politiska ämbetet i staden. I augusti gick Kinas kommunistparti ut och meddelade att bara två, tre kandidater kommer tillåtas och enbart sådana som partiet i förhand godkänt som lojala. Den tid av frihet och demokrati som Hongkong har kunnat åtnjuta verkade sakta men säkert vara på väg att strypas av den totalitära regimen i Peking. Korruptionen ökar också, vilket tär på människors tålamod.
Allt detta har fått tusentals personer, främst studenter, i Hongkong att protestera. Rörelsen kallas Occupy Central och kräver fria val, de har rört sig på gatorna kring Hongkongs finansdistrikt och även fått stöd av delar av stadens medelklass. Makten är mindre glad. Den regionala regeringschefen Leung Chun-ying, som är lojal med kommunistpartiet, har sagt att protestanterna är utom kontroll och ber ledarna och att omedelbart dra tillbaka sina anhängare. Vi har inte all information om vad som händer just nu, men demonstrationerna tycks vara tämligen lugna, poliser har satt in tårgas och tagit till visst våld men verkar också vilja undvika direkt konfrontation. Samtidigt försöker regimen i Peking att desperat blocka information om protesterna genom att stänga ner delar av internet, som den sociala bildtjänsten Instagram.
Kina gick i veckan om USA som världens största ekonomi, landet befäster än mer sin roll som supermakt. Men Kina är inte en demokrati, trots goda krafter och medborgare som längtar efter frihet och en tillvaro trygg från korruption, mutor och rättsosäkerhet gäller fortfarande enpartistaten. Det kan inte vara hur länge som helst. I en global värld där alternativet finns tillgängligt bara en landsgräns bort och ständigt i informationsflödet har inte medborgarna tålamod med vad som helst. Världens demokratier bör markera tydligt vilka värderingar vi anser viktiga att stötta.
Hanna Marie Björklund