Under förra årets Almedalsvecka gjorde landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) många framträdanden med anledning av arbetet med livsmedelsstrategin, som varit Buchts stora projekt sedan han tillträdde. Det något uttröttande då var att han höll samma 15 minuter långa anförande varje gång, full med tomma och svepande beskrivningar av något som ska göra alla inom livsmedelssektorn nöjda. Det som är än mer uttröttande är att han i år hade sparat sitt anförande för upprepning ytterligare några gånger.
Tanken med en nationell livsmedelsstrategi är mycket bra. En strategi som ska öka sysselsättning, produktion, export, innovation och lönsamhet. Att söka bred politisk förankring i riksdagen är hedervärt – men riskerar också att göra strategin tom och verkningslös. Signaler från Centerpartiets Kristina Yngwe, mitt under den förankringsprocess som nu ska pågå, tyder på att strategin hittills har innehållit alldeles för breda och generella skrivelser för att åstadkomma någon förändring. Under tiden har lanseringen av strategin skjutits fram ett nära oräkneligt antal gånger, med det senaste budet: efter sommaren.
Den nationella livsmedelsstrategin blir en fortsättning på föregående regerings satsning "Sverige – Det nya matlandet", oavsett om man vill eller inte. Effekterna av Matlandet Sverige som dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) drev har även dem varit ifrågasatta. Den tydliga effekten ligger i omvärldens syn på Sverige som matland. En sten sattes i rullning då svensk och nordisk matkultur sattes på kartan. Det ledde i sin tur till en stolthet, särskilt hos små mathantverkare och producenter. Under Erlandssons period byggdes många gårdsslakterier, och fler valde att satsa på genuint mathantverk – alldeles säkert spelade en politisk säkerhet roll.
Industri och export verkar ha fått en tydlig prioriterad plats i arbetet med livsmedelsstrategin. Signaler tyder på att sänkta miljökrav och en försämrad svensk djurskyddslag inte är otänkbart för att stärka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Det är ett märkligt sätt att se på konkurrenskraft, då Sverige i dag konkurrerar med höga mål för hållbarhet, djurhälsa och miljö. Sveriges djur behandlas med extremt lite antibiotika av en anledning – det goda djurskyddet. I dag väljer allt fler svenskar svenskt griskött, och priserna har stigit för svenska grisbönder vilket lett till förbättrad lönsamhet. Det svenska livsmedelsvarumärket är en stor framgång.
En bild som fått symbolisera livsmedelsstrategin i regeringens kommunikation är en skiva (gissningsvis) skogaholmslimpa med kaviar, skivat kokt ägg och ett par smakmässigt malplacerade ruccolablad. Den torra brödskivan bildar ett glatt ansikte med äggskivorna och kaviaren, men gör kanske inte finsmakarens smaklökar glada. Inte för att sätta kaviarmackan i dålig dager, men så blev det med den svenska matkulturen, mathantverket och matlandet Sverige. En kaviarmacka.
Adam Arnesson