Den nya regeringens nedläggning av Landsbygdsdepartementet kom hastigt och påverkar många, trots att det inte syns särskilt mycket i skuggan av obligatoriskt gymnasium eller välfärdsvinster. Statsminister Stefan Löfven (S) har beslutat att den nytillträdde landsbygdsministern Sven-Erik Buchts (S) verksamhet ska flyttas till Näringsdepartementet vid årsskiftet. Motiven är inte helt klara, men det finns både risker och potentiella vinster.
Den mest tydliga signalen är trots allt att landsbygden inte är ett fokusområde för den nya regeringen. Bör landsbygden vara ett fokusområde då? Verksamhet som bedrivs på landsbygd borde väl vara lika prioriterad som vilken annan näring som helst? Det är relevanta synpunkter. Det skulle till och med kunna vara så att till exempel lantbruks- och landsbygdsföretag kan få en mer jämställd status gentemot andra näringar. Bransch- och arbetsgivarorganisationen Livsmedelsföretagarna menar just detta. Det är företag som vilka andra företag som helst och det har en viss poäng. Landsbygdsföretag är i lika hög grad som andra företag beroende av ren näringspolitik, minst lika mycket som de är beroende av mer specifik politik – som till exempel det finansiella stöd som ges genom landsbygdsprogrammet.
Riskerna med nedläggandet av landsbygdsdepartementet är just att landsbygden får en nedprioriterad roll. Att leva och driva verksamhet på landsbygden har sina egna speciella förutsättningar och inte alls detsamma som att driva företag i en stad. Sämre kommunikationer, långa transporter, bristfällig infrastruktur, dyra insatser i till exempel lantbruksföretag, för att nämna några exempel. Det är ett område som bör lyftas fram ur en politik som ofta är storstadsfokuserad. Det är tveksamt om visioner som den föregående regeringens stora landsbygdsatsning Sverige – det nya matlandet, kommer att få lika stort gehör i konkurrens med näringsdepartementets alla andra fokusområden. Mot bakgrunden av ett groende missnöje på landsbygden skulle känslan av att vara bortglömd kunna förstärkas.
En annan effekt som nog Löfven inte ens reflekterat över är hur Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) påverkas. SLU har sedan bildandet 1977 varit en av de största myndigheterna under Jordbruksdepartementet, senare Landsbygdsdepartementet. Vad som händer nu är oklart, kanske kommer ansvarsområden att delas upp på andra departement. Visst kan man fråga sig varför lantbruk ska ha en särställning, men det är viktigt att se helheten. En god utveckling på landsbygden är starkt sammankopplad med högre utbildning, som SLU står för. En nära kontakt till ett eget departement ger en unik möjlighet för landsbygdsutveckling från grunden.
Bara om regeringen kan visa i konkret politik att verksamhet på landsbygden är lika viktig som annan verksamhet efter omläggningen, finns skäl att känna vissa förhoppningar.
Adam Arnesson