Kan Nato vara ett verktyg för fred? Det var ett av argumenten när Centerpartiet på sin stämma tog det historiska beslutet att bejaka ett svenskt Natomedlemskap. Svar: möjligen på lång sikt.
Försvarsallianser är inte fredsverktyg i sig, de snarast gemenskaper som syftar till avskräckande från. Priset för att försöka hota sig fram stiger för en aggressiv motståndare. Det är styrkan i gemenskapen. Det är också det som ligger till grund för de förnyade argumenten om en gemensam nordisk säkerhetspolitik.
"Ett fullvärdigt Natomedlemskap skulle säkra vårt europeiska säkerhetssamarbete, vår territoriella säkerhet och våra påverkansmöjligheter i världen" som Centerstudenters ordförande Alfred Askeljung, från Laxne, formulerade det.
Debatten på Centerstämman illustrerade hur partiet har blivit allt mer positivt inställt till den breda försvarsalliansen. En tredjedel av ombuden var kritiska, övriga stödde den nya partilinjen.
Det är en tidsfråga innan samtliga Allianspartier bejakar ett Natomedlemskap. Det dröjer cirka två veckor till. Då håller Kristdemokraterna riksting och samma positionsförflyttning som Centerpartiet har gjort, står för dörren.
Svensk försvars- och säkerhetspolitik byggd på alliansfrihet har inte längre det blocköverskridande stöd som har funnits sedan andra världskriget. Kärnan i detta har alltid varit Socialdemokraternas och Centerpartiets samsyn.
Nästa val, 2018, kommer Natofrågan att stå i fokus. Opinionen förändras i den riktningen. Det är tydligt att Socialdemokraterna har börjat gardera sig för den utvecklingen.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har bytt tonläge och argumentation om varför Sveriges utanförskap ska bibehållas. Inte heller S talar om en alliansfrihet av det gamla slaget. Det är nu en politik som bygger på allt mer intensiva utbyten med grannländerna i Östersjöregionen. Samtliga, med undantag för Finland, är i dag Natomedlemmar.
Risken är förstås att S-retoriken genomskådas, som ett sätt att säga en sak och göra en annan. Sådant håller bara till en viss gräns. Omvärlden ser och förstår även det som inte sägs högt. Centerpartiets nya slutsatser bottnar i den insikten. Ska Socialdemokraterna göra samma anpassning till nya hot och risker så kommer centerdebatten att framstå som ett under av sans och samsyn.
Riksdagen har, märk väl, fortfarande en majoritet för Natomotstånd. Regeringen har samma uppfattning som Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Den svenska säkerhetspolitiska kostymen verkar intakt, men den sitter illa och sömmarna är svaga.
Slitningarna är stora redan inom regeringen. Vänsterpartiet hölls under många år och på goda grunder utanför säkerhetspolitik och försvarspolitik. Sverigedemokraterna har påfallande ofta en Rysslands- och Putinvänlig hållning, särskilt i EU-frågorna. Att den alliansfria slipsen skaver för socialdemokratin är föga förvånande.