Året var 2014. Miljöpartiet hade precis fått bada i fontänen på Sergels torg tillsammans med Feministiskt Initiativ efter EP-valets framgångar, och Socialdemokraterna leddes av Sveriges bästa förhandlare. Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020 lovade han, och Miljöpartiets språkrör lovade att vända svensk skola på 100 dagar och aldrig göra det svårare för någon att ta sig till Sverige.
De hundra dagarna har sedan länge passerat, ID-kontroller har införts på gränsen mot Danmark och av de utlovade 32 000 traineejobben har det inte blivit mycket. Vi börjar nu närma oss halvtid för den så kallade samarbetsregeringen. Oberoende om det är jobben eller skolan, eller för den delen integrationen eller bostäder, man tittar på så är det svårt att se vad som egentligen är regeringens linje. Inga stora reformer har presenterats på något av områdena som alla utgör stora utmaningar för landet. Var dag som går utan en tydlig politik innebär ett ytterligare steg mot ökad arbetslöshet och bostadsbrist, större utanförskap samt sjunkande skolresultat.
I och med tumultet i Miljöpartiet gapar snart två ministerstolar tomma. Löfven borde ta det tillfället i akt och genomföra en ordentlig regeringsombildning. Det var ett misstag från början att ge Miljöpartiet ansvaret för bostadspolitiken. Miljöpartisterna saknar helt en politik för fler bostäder. Deras bostadspolitik handlar nämligen framför allt energi- och miljökrav – något som i praktiken gör byggande svårare i praktiken. Deras enda konkreta förslag för att få fram fler bostäder har varit att bygga på Bromma flygplats. Det är knappast en bostadspolitik för hela landet, och dessutom något som regeringens utredare konstaterat inte kommer kunna ske under de kommande mandatperioderna.
Ett lika stort misstag var det av regeringen att inte tillsätta en integrationsminister. Avskaffandet av posten som funnits i alla regeringar sen -96 sågs som ett ställningstagande efter valet 2014. Regeringen ville helt enkelt inte prata om integration och invandring. Att lösa problem genom att kalla dem för något annat är en välbeprövad vänstertaktik, men löser inga problem. Sverige står inför otroliga integrationsutmaningar, och i dag bollas ansvaret mellan ett antal olika ministrar utan helhetsgrepp på problemen.
När det kommer till jobben faller ett stort ansvar på statsministern själv, och frågan är om nya ministrar kan lösa Socialdemokraternas brist på fungerande jobbpolitik. Jobb skapas nämligen inte av kreativa politiker, utan uppstår när utbildningen i landet är god, det finns bostäder på samma ställe som jobb och utbildning, samt när integrationen fungerar väl.
Det är svårt att se hur den nuvarande regeringen ska ha något att visa upp när vi om två år när vi rör oss in i nästa valrörelse. Att införa en integrationsminister, tillsätta en kompetent bostadsminister och styra upp skolpolitiken skulle vara ett sätt för Löfven att ta kontroll över situationen och börja leverera något. För hittills har det inte hänt mycket.
Isak Trygg Kupersmidt