En röst för frihet och förlåtelse

Den före detta sydafrikanske presidenten, politiske fången och Nobelpristagaren Nelson Mandela är död. En röst för frihet och demokratiska rättigheter, men också en röst för värdet av försoning har tystnat.

Ledare2013-12-07 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

It was 25 years ago this very day 

Held behind four walls all through night and day 

Still the children know the story of that man 

And I know what’s going on right through your land 

Orden ovan skrevs av popgruppen Simple Minds anpassat till en traditionell melodi. 1980-talet var en tid då populärmusikens företrädare ofta samlades i galor för att lyfta angelägna frågor för en global publik. Mandela Day specialskrevs till en konsert som hedrade Nelson Mandelas 70-årsdag 1988. Då satt han fortfarande i fängelse. Till slut blev det 28 år som politisk fånge. Han dömdes 1964 till fängelse för att ha organiserat sabotage mot myndighetsbyggnader och polisstationer. Nelson Mandela var då ledare för motståndsrörelsen African National Congress (ANC) militära gren, ett tydligt avsteg från hans tidigare icke-våldsengagemang.

ANC-ledarens livsöde, från samvetsfånge i rasåtskillnadens Sydafrika till landets första demokratiskt valda president 1994, i ett Sydafrika med allmän rösträtt, är historiskt. Inte bara i ljuset av hans personliga gärning, utan också för att hans önskan om frihet för alla även drev honom till försoning med de apartheidkrafter som hade hållit honom inspärrad. Det var central faktor i att Nelson Mandela och den dåvarande sydafrikanske presidenten F W de Klerk fick dela Nobels fredspris 1993.

Den stat som gjorde en viss hudfärg och viss etnicitet till förutsättningen för medborgerliga rättigheter är historia, men det var en lång resa. Det kalla krigets realiteter gjorde att kampen mot apartheid inte alltid fick det stöd den förtjänade hos västmakter som Storbritannien och USA. Det var först under 1990-talets början som det rasistiska systemet föll samman.

I minnesorden efter Nelson Mandela är det också den livsgärningen som står i fokus. Men vi bör också kasta en blick på dagens Sydafrika. ANC har mycket kvar att bevisa vad gäller arvet efter Nelson Mandela. Sydafrika är fortfarande mer av enpartistat än en fullt fungerande flerpartidemokrati. Denna svaghet har inte minst illustrerats av Sydafrikas oförmåga att rikta riktigt skarp kritik mot diktaturen i grannlandet Zimbabwe.

ANC dominerar maktens sfärer så fullständigt att utrymmet för oppositionen är ytterligt begränsat. Som en följd av detta ligger den egentliga makten hos partikongressen och inte parlamentet. Landet lider av en utbredd politisk och ekonomisk korruption, där maktpartiet ANC vid ett flertal tillfällen har skakats av skandaler. Intressant nog skulle ett demokratiskt maktskifte i Sydafrika, där Mandelas egen rörelse ANC förlorar mot oppositionen, vara ett bevis på att hans visioner återspeglas helt i det moderna Sydafrika.

Det samhälle som Nelson Mandela ville se är demokratiskt och fritt med lika möjligheter för alla. Det är, som han sade redan i rättegången 1964, ideal som han ville leva för att uppnå, men även ideal för vilka han om så skulle krävas var redo att dö för.