Vindarna har vänt. Ingen talar i dag om behovet av att hålla nere försvarsutgifterna. Läget i Europa betraktas inte som fredligare än någonsin. Inte ens av Miljöpartiet.
Den ryska invasionen av Krimhalvön har förändrat den svenska försvarsdebatten i grunden. Miljöpartiet som på sikt vill avskaffa försvaret har plötsligt bestämt att det där på sikt nog kan vänta en tid till. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt blir närmast ett eko av Folkpartiledaren Jan Björklund när han talar om behovet att rusta försvaret av Gotland.
I dag vill ingen stå försvarslös. Alla partier har justerat sin position. Plötsligt finns det ett värde i att tala om en starkare försvarsberedskap. Visst behöver försvaret större resurser, säger till och med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och påpekar att regeringen har gjort det tidigare. Det är annars under hans ledarskap som de nya Moderaterna har gått från klassisk försvarsiver till att betrakta försvaret som en budgetpost bland andra.
Detta ökade avstånden inom Alliansen, eftersom främst Folkpartiet och i viss mån även Centerpartiet inte ville bejaka den moderata positionen. Det ledde till att Socialdemokraterna under en tid var mer entusiastiska inför ökade försvarsutgifter än Moderaterna. Nu är vi på väg mot ett läge som påminner mer om hur det brukar vara. Garanterat är det en och annan moderat som i dag känner lättnad över att få tala om ett stärkt försvar hellre än minskade kostnader. Och därmed inte behöva ta rollen som motpol till Jan Björklund och Natovännerna inom Folkpartiet.
I går kom beskedet att Försvarsmakten flyttar Jasplan till Gotland som en reaktion på den ökade flygverksamheten i närområdet. Det beror inte på att hotbilden mot ön har förändrats, menar försvaret, utan det är ett standardsvar på ryska övningar. Samtidigt är det klart att den försvarsmässiga bedömningen av Gotland har ändrats. Ingen försöker försvara det tio år gamla beslutet att dra bort att militär närvaro från ön.
Det finns en anledning till detta. Ön är strategiskt placerad mitt i Östersjön. Den som kontrollerar Gotland, kan dominera väldigt mycket av farvattnen och luftrummet runt omkring. Den hotbild som lanseras går ut på att Gotland blir en pusselbit i en möjlig maktkamp om Finska viken och de tre Natostaterna Estland, Lettland och Litauen. Samtliga har hyfsat stora ryskspråkiga minoriteter.
Möjligheterna för Nato att skicka förstärkningar till sina medlemsländer mellan Finska viken och Kaliningradområdet skulle försvåras om en motståndare behärskar flygfältet i Visby och håller marinstridskrafter i Fårösund.
Det är förvisso ett långsökt scenario, men det är lite grand som med sannolikhetskalkylen i Tage Danielssons berömda monolog. Varken Alliansen eller Socialdemokraterna är redo att riskera att det som är så osannolikt att det inte kan hända, faktiskt händer.