Den svenska skolan har förlorat mycket mark i jämförelse med övriga OECD-länder, enligt den senaste Pisa-undersökningen. Mätningen gjordes 2012 och eleverna som fick sina kunskaper mätta hade gått i både den gamla flumskolan och den som påverkats av Alliansens och utbildningsminister Jan Björklunds (FP) reformer. Ingen kan svära sig fri. Det är minus över hela raden från matematik och naturvetenskap till läsförståelse.
Kunskapsutvecklingen under de första åren i skolan väger förvisso tungt, men utbildningsministern gör det lite lätt för sig när han enbart talar om den gamla skolan. Jan Björklunds reformer har inte fått det bett som utlovats, så här långt. Lärarkårens negativa känslor för utbildningsministern har inte hjälpt till. Turerna kring lärarlegitimationerna har varit bedrövande.
Debatten är samtidigt full av enkla förklaringar. Fast det är inte resursbrist, det är inte för få lärare och inte ens Björklunds pekpinnar som orsakat bottennappet. Möt de lättformulerade ropen på fler lärare och mer pengar med sund skepsis. Att ropa efter fler lärare utan att samtidigt kräva bättre lärare är insiktslöst. Ja, även om den som hävdar detta kallar sig själv lärare. Det svaga intresset för lärarutbildningarna under flera decennier spelar in med stor sannolikhet in i den bedrövliga resultatutvecklingen.
Skolpolitiken kan säkert lära av andra med motsvarande förutsättningar. Men då utan att trampa i klaveret som S-ledaren Stefan Löfven gjorde när han hyllade Sydkorea som ett ideal. Sydkoreanska elever präglas av ett lågt självförtroende inför skolämnena, trots toppresultat. Klasserna är stora och lärartätheten låg. Nästan allt – karriär, familj och ekonomi - hänger på inträdesprovet till högre utbildning. Så ska det inte vara i ett samhälle som tror på att individen ska ges ständigt nya chanser.
Skolan må vara reformtrött, men smartare styrning samt mer kompetenta skolledare och lärare är ett måste. Pedagogik och arbetsmetoder kan vässas. Lönespridningen inom lärarkåren behöver öka. Det ska vara högre löner för mer kompetens. Det lagstiftade fördelningen av skolpengen för att möta sociala utmaningar är nödvändig och klok.
Vi har sett lanseringar av såväl mattelyft och läslyft. Dessa insatser måste uthålliga över tid, inte tillfälliga nödutryckningar. Barn vars läsutveckling kraftigt har halkat efter, förtjänar att stöttas via målmedvetna och kraftfulla insatser. Utan rimliga läskunskaper är det så mycket svårare att bli sin egen lyckas smed.
Ingen ska tro att det är lätt. I går tilldelades skidåkaren Johan Olsson bragdguldet för sitt VM-guld på femmilen i Val di Fiemme. Det var ett långt, slitsamt lopp som pressade kropp och sinne till det yttersta. Något liknande är vad som väntar för den som försöker vända den svenska skolans kunskapsutveckling. Till råga på allt har man tappat kontakten med täten.