Sjukvårdsalliansen i landstingspolitiken blev inte ens två år. Sedan trädde den krassa vardagen in i handlingen - och Centerpartiet lämnade gemenskapen med Moderaterna och Kristdemokraterna. Inte för att de är osams, utan för att det är valår.
När de oppositionspartierna tog varandra i hand 2012 var det närmast en nödvändighet. Landstinget behövde en starkare opposition. En kraft som mer öppet bejakade de stora patientfördelarna med lagen om valfrihet och riktade en vassare kritik mot köer i vården och ideliga skattehöjningar. På de två första punkterna lyckades de tre vara tydliga, fast skattekritiken blev rena pannkakan när C och KD sade en sak och M en annan.
Samarbetet byggde samtidigt på att dörren skulle stå vidöppen för två partier till, Miljöpartiet och Folkpartiet, de forna vännerna inom Regnbågsalliansen. Det gick inte alls. Följden blev snarare att dessa partier i den styrande majoriteten med Socialdemokraterna sökte mer bråk än vad nöden krävde. Vid senaste fullmäktige ägnade Miljöpartiet all kraft åt att söka strid med Moderaterna, i fråga efter fråga.
Det finns partier som frodas av skarpa motsättningar och får extra syre av konflikter. Ingen förväntar sig att de två stora partierna ska föra lugna samtal under ett valår. Det blir lätt stora ord i små frågor. Grinigt är en lindrig formulering. Där känner sig Centerpartiet obekvämt. Det såg vi inte minst hur ängsligt partiet – precis som Kristdemokraterna – agerade under arvodesskandalen för ett par år sedan.
Ibland är det nyttigt med tydliga skiljelinjer. Ibland är det bra med pragmatiska handslag, för det gemensamma bästa. Centerpartiet behöver bli bättre på att hantera skarpa konflikter. Övriga partier kan lära mycket av Centerns ständiga strävan efter konstruktiva kompromisser.
Opinionsläget talar samtidigt sitt tydliga språk. Avhoppet hade nog inte offentliggjorts så tydligt annars. Centern vill synas bättre i landstings- och regionpolitiken. Intresset av egen profilering går före en bred opposition i fullmäktige. Situationen hade varit en annan om de hade suttit vid makten.
Den styrande majoriteten med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet går till val som individuella partier utan gemensamma besked. Detsamma gör nu de tre allianspartierna i opposition. Det är därför som Moderaternas oppositionsråd Magnus Leivik tonar ned dramatiken i avhoppet.
Partierna skiljs som vänner mer än som motståndare. Slutsatserna från samarbetets arbetsgrupper – inom kultur, patientfrågor, miljö och framtidens ledarskap – gäller fortfarande. Gruppledaren Mattias Claesson (C) bör därför vårda orden noga när han dödförklarar Sjukvårdsalliansen. Just detta trepartisamarbete må vara slut. Den ursprungliga alliansen – med Folkpartiet som fjärde deltagare och möjligen Miljöpartiet som femte – är ständigt aktuell.