I Sverige får den som äger sin bostad, har ett lån och betalar en kostnad för detta lån, en ränta, dra av 30 procent av den räntan på sin skatt. Det gör det ytterst billigare att äga och låna till en bostad. Inte optimalt i en tid då ekonomer är överens om att det största hotet i svensk ekonomi är att för många är för högt belånade. Många är belånade för att det är en av få möjliga sätt att få en bostad i områden med hög tillväxt, som Stockholm. Det är svårt att få en bostad i dessa områden på grund av ett flertal andra regleringar och incitament, som brist på marknadshyror, dålig konkurrens på byggmarknaden, långdragna processer för att få tillstånd att bygga, flyttskatt, med mera.
Som ni märker är det ett "katten på råttan, råttan på repet-dilemma". Det är svårt att lösa en del av detta nystan av utmaningar eftersom de hänger tätt ihop. Men någon måste någon gång börja någonstans. Ett bra sådant ställe att börja på vore ränteavdraget.
Just nu är räntan för att låna pengar oerhört låg, eftersom vi har problem att få fart på inflationen i ekonomin. Att vi har låg ränta och ränteavdrag gör det gynnsamt att låna stora belopp till en bostad. Det innebär förutom en risk en möjlighet. För om människor överlag betalade högre ränta, och staten skulle låta dem göra avdrag för denna, då skulle utgiften för ränteavdraget vara mycket högre. Alltså är ränteavdraget i dag relativt "billigt" och mindre viktigt i människors privatekonomi än om vi haft en högre ränta.
Det låga ränteläget är med andra ord en chans. En chans att trappa av ränteavdraget utan att det kommer kännas så mycket, och innan det åter kommer börja kosta staten mer pengar. Finansinspektionens chef Martin Andersson gick därför ut i medierna brett veckan innan jul och uppmanade att ta till vara möjligheten att genomföra reformen: "Det vore synd om man slarvar bort det här tillfället".
Ränteavdraget är problematiskt därför att det blir en utebliven inkomst för staten när människor får dra av stora räntekostnader. Det ger en riktad lättnad och subvention just mot den i regel rätt välbärgade medel- och överklassen som har bostadslån. Den liberalt sinnade instämmer i regel i att om skatt ska finnas ska det fylla en viss funktion rent moraliskt. Det ska vara något de som jobbar lägger undan i en gemensam kassa för att de allra svagaste sedan ska kunna garanteras rimlig levnadsstandard. Ränteavdraget är tvärt om mot detta en subvention för de medborgare som redan har det bra. Därför vore det bra att på sikt fasa ut ränteavdraget. Det finns ingen bättre tid än nu att passa på och göra det.
Hanna Marie Björklund