Det öppna brevet från sjuksköterskorna på akutkliniken vid Nyköpings lasarett är ett nödrop. Verksamheten har nått en smärtgräns. Att tala om risk för patientsäkerheten är inget som någon inom vården gör lättvindigt. Det är ett begrepp som innehåller ett stort mått av dödligt allvar.
Det är förstås lätt att skriva att man ska lyssna på personalen, men i det här fallet är det hög tid. Vårdplatsbristen är inget nytt, inte personalbristen heller. Tyvärr är det konkreta lösningar som drar ut på tiden. Det som kanaliseras i det öppna brevet från sjuksköterskorna inom akutvården visar att de anställda inte ser någon ljusning. Oron inför sommaren är i stället stor.
Lasarettspersonal kan inte och får inte strejka hur som helst, inte minst av patientsäkerhetsskäl, men att detta är ett krisläge kan ingen missa. Åtgärderna från landstingsledningens sida har inte räckt till. Om de ansvariga har en färdig plan så har de misslyckats med att förmedla den till dem som ska göra jobbet. Alternativet är att krisen är ännu djupare.
I förra veckan markerade Moderaterna skarpt mot att väntetiderna växer och att vårdens problem fördjupas. "Sörmland har bland de längsta vårdköerna, extrem brist på vårdplatser och en missnöjd personal", hävdade oppositionsrådet Magnus Leivik (M). Ord och inga visor, det. Oppositionskollegorna, gruppledarna för Vård för pengarna och Kristdemokraterna reagerade hypersnabbt på akutpersonalens öppna protest. Oppositionen är på tårna, det hör till.
Utvecklingen är ett klart underkännande av den bärande strategin under förra mandatperioden, där antalet vårdplatser avsiktligt blev färre. Detta har alla partier varit på det klara med sedan valet 2014. Det visade sig vara lättare att dra ned än skala upp. Vården lider brist på personal. I princip alla landsting saknar sjuksköterskor. Svårigheterna att bemanna och rekrytera är omfattande. Läkar- och sköterskebrist tar sig uttryck i form av växande kostnader för hyrpersonal.
Länets tre sjukhus med akutmottagningar måste kunna kompetensförsörjas. Människor som behöver vård ska inte ställas i långa köer. Personalbristen riskerar att få stora följder om den håller i sig. Följden kan bli att det nära vårdutbudet smalnas av och patienterna hänvisas längre bort, till större enheter. Den åtgärdskedjan skulle peka åt helt fel håll.
Det här är en brysk signal som nytillträdda landstingsrådet Monica Johansson (S) inte kan ducka. Hennes kollegor Fredrik Lundgren (L), ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet, och personallandstingsrådet Jacob Sandgren (S) måste visa att de tar ansvar för det som sker. Visa att det finns en plan för hur vårdplatserna ska bli fler och hur arbetssituationen ska bli mer rimlig för de anställda. Och det på kort varsel.