Favoritargumentet för de röster som förespråkar sex timmar arbetsdag brukar vara att samhället skulle spara på att människor blir mindre sjuka.
Det vore så klart positivt om fler kände sig friskare, men vad som sällan nämns i sammanhanget är att denna känsla kostar. Väldigt mycket pengar. Och att vår bevisföring för de positiva effekterna är klart bristfällig och anekdotisk.
Kostnaden däremot har vi mer koll på. Vänsterpartiet har gjort en egen beräkning som säger sex miljarder. Som kontroll kan vi jämföra med vad Riksdagens utredningstjänst och Konjunkturinstitutet. Deras siffra för uteblivna skatteintäkter landar någonstans på mellan 280 och 310 miljarder. Runt en tredjedel av hela stadsbudgeten för ett helt år. Göran Hägglund tog fram en siffra för just vård och omsorg när han var socialminister, den landade på 80 miljarder, inte heller är det småpengar.
Nyköpings kommun däremot verkar inte ens försöka sig på en egen sådan beräkning när de nu säger sig vilja införa sex timmars arbetsdag på prov i vård och omsorg. Ann Malmström, chef för division social omsorg, säger i en artikel i SN som publicerades i onsdags att "arbetet med projektet ska starta nu, men vi har inga planer eller färdiga diskussioner". Man väntar på att politikerna ske berätta hur förslaget ska genomföras. En allvarlig invändning till en så omfattande och dyr reform, särskilt med tanke på att man samtidigt håller på att försöka införa rätt till heltid.
Att införa både rätt till heltid och sex timmars arbetsdag blir en osmaklig cocktail av höga kostnader och risk för sämre arbetsmiljö. Detta i en kommun där underskotten i bland annat vård- och omsorgsnämnden är mycket allvarligt. Detta i ett län där vi sedan tidigare har fått rapporter om svårigheter att rekrytera till vården och personalbrist. Sammantaget är det svårt att inte tycka synd om kommunens skattebetalare.
Ska man dela upp ett dygn i sextimmarspass där alla ska ha rätt till just sex timmar, kommer det att krävas schemaläggningsvolter. Fler måste anställas i ett läge där det redan är svårt att hitta intresserade till platserna som finns, samtidigt som personalen kommer behöva göra delade turer mellan olika vårdinrättningar. I andra kommuner där rätt till heltid prövats som Finspång och Hofors har det lett till stark kritik då personalen mått dåligt av att behöva flänga runt på upphackade scheman.
Allt detta går att läsa sig till. Det finns rapporter och utredningar om kostnader, konsekvenser och vilka problem som uppstått. Nyköpings budgetläge är knappast heller någon hemlighet. Trots detta verkar de ansvariga politikerna lyckats missa att läsa på om något av det ovanstående. Det är det mest orimliga med hela situationen.
Hanna Marie Björklund