The Imitation Game heter en film om den brittiske matematikern och kodknäckaren Alan Turing som kom i början av året. Den fick överlag bra recensioner och belönades med en Oscar, men det är inte den främsta anledningen till varför den är en av de filmer som alla borde se i år. Det viktigaste är historien om huvudpersonen. Ett starkt livsöden att ty sig till när man känner ett behov av att konsultera sin politiska kompass. Få människors historia tjänar som ett så bra argument för liberalism och demokrati som Alan Turings.
Såväl socialistiska, kommunistiska som fascistiska samhällen har något gemensamt i viljan att underkasta sig eliten. Många individer ska ge upp en stor del av makten över sitt liv till en liten grupp. I fallet med kommunism och socialism handlar det om att ge upp makten över sina intjänade pengar. Allt ska vara styrt och kontrollerat. Det ska bara finnas en butik, all välfärd portioneras ut uppifrån, bostäder fördelas efter en bestämd kö. Individen ger upp sin egenrätt för kollektivet och nationalstatens bästa. I en tid av globalisering och valmöjligheter kan det säkerligen kännas som en attraktiv lösning för vissa.
Så fort den typen av argument är trendiga är historien om Alan Turing ett utmärkt botemedel. Han föddes i Storbritannien och var ett geni inom matematik och logik. Hans arbete var på många sätt ursprunget till den moderna datatekniken. När andra världskriget kom jobbade Turing med att knäcka tyskarnas kodade meddelanden och gjorde en viktig insats för de allierade.
Här har vi alltså en briljant person som lojalt och med stor framgång tjänade sitt land i krig. Rimligen borde han blivit hyllad och belönad av kollektivet som han ställde upp för? Tyvärr inte, för Turing var homosexuell vilket var olagligt i Storbritannien under hans livstid. Han tvingades ta behandlingar med kemikalier och hormoner tills han avled, självmord av överdos eller en oavsiktlig förgiftning. Staten dödade Turing, av fullständigt irrationella skäl. För att människan alltjämt kan vara ett djupt ociviliserat djur, styrt av irrläror, fördomar och hat.
Därför borde vi alla lära av Turings historia. Bra principer är viktigare än bra människor som Hayek sa. Det enda system som garanterar individer skydd från människans barbariska irrationella sidor är demokrati, fasta ramar, rättssäkerhet, yttrandefrihet. Fasta liberala institutioner som begränsar maktkoncentration. Det är något att minnas när vi glömmer bort hur makten hanterar individen om de får för mycket utrymme.
Hanna Marie Björklund