Polisyrket, precis som lärare och sjuksköterskor, bär den offentliga sektorns adelsmärke: tydlig samhällsnytta, höga krav på kompetens och prestation. Ändå har de inte den status eller möjliga lönekarriär som de bästa inom respektive yrke förtjänar.
I sitt jultal – och en kort återkomst från föräldraledigheten – lyfte Centerledaren Annie Lööf bland annat fram ett förslag att rikta ett särskilt lönelyft till så kallade områdespoliser. Dessa jobbar i svåra miljöer, områden där kriminella nätverk har haft stor påverkan på lokalsamhället. Det är ett uppdrag som kräver lokalkännedom och goda kontaktnät för att bryta informella gangsterstyren i samhällets gråzoner.
Regeringens huvudtes i dag är att stängda broar ger trygghet. Därför måste andra röster tala om hur vi kan bygga broar till miljöer där otrygghet blivit en maktfaktor för maffian. Kampen mot organiserad brottslighet kräver ofta gränsöverskridande myndighetssamverkan, men även välriktade insatser i miljöer där unga lätt rekryteras till brott med löften om snabba stålar, miljöer där affärsidkare och andra tvingas betala beskyddarpengar.
Hur rekryterar vi rätt kompetens för att på samhällets uppdrag ta tillbaka hela kvarter eller bostadsområden från gangstergrupper? En klapp på axeln är inte nog. Det krävs snarare en statushöjning, vägen dit bygger på tydliga löneskillnader och lönekarriärer för kvalitetsinsatser.
Lööf är redo att lägga in två miljarder av statens skatteintäkter till ett riktat lönelyft och fler poliser. Det är välkommet, däremot är det lurigt att utlova fasta krontal. Partiet Liberalerna levererade – med Alliansens stöd – ett lönelyft för utvalda pedagoger. Miljöpartiet lovade därefter ett stort påslag åt alla skolans lärare, oavsett prestation. Det sprack efter valet. Alliansreformen förstelärare, däremot, ger dragkraft åt rätt håll. Det må innehålla spår av röstfiske, likt MP:s valfläsk, men är även en fråga av principiell art. Mer pengar för spetsigare kompetens driver på, mer än klumphöjningar.
Yrken som lärare och poliser har förlorat i status under de senaste 40 åren. Löneutvecklingen mellan kollegorna är därtill mycket begränsad. Skillnaden i lön mellan den som har spetskunskaper och andra behöver öka. Skillnaderna driver på prestationer. Ingångslönerna blir mindre väsentliga, när lön för möda syns tydligt. Poliser, precis som lärare, kan mycket väl förtjäna särskilda lönelyft i utsatta områden, eftersom det är något som samhället som helhet är i ett tydligt behov av.
Samtidigt är lön en förhandlingsfråga. Det kräver en samsyn mellan parterna för att förändringar ska få rätt effekt. Specifika tjänster kan ha särskilda lönetillskott. För samhället är det ett konstruktivt sätt att exempelvis bekämpa kriminella nätverk och samtidigt stärka polisyrket som helhet. För individen är det en sporre. Stoltheten i att inte ses som en i mängden bör uppmuntras.