Under torsdagen avgick Sverker Göransson som Sveriges överbefälhavare (ÖB). Kanske blir det uttrycket "enveckasförsvar" som vi kommer att förknippa Göransson mest med. Den avgående överbefälhavaren förbluffade många svenskar och hånades i rysk tv när han menade att Sveriges försvar bara skulle kunna stå emot ett väpnat anfall i sju dagar. Han visade civilkurage, men också en alarmerande svaghet.
Samma dag som Göransson avgick publicerade Dagens Nyheter en intervju med densamme. Med sina medvetet otydliga svar gick Göransson från klarhet till ovisshet. Han säger sig å ena sidan vara säker på att Sverige kränktes under förra höstens ubåtsjakt. Dessutom påstår han sig vara ännu mer säker nu än han var då. Han har nämligen tagit del av nya rapporter som gett uppgifter om, som han uttrycker det, "ett antal händelser på land". Å andra sidan är Sverker Göransson helt tyst om vad för händelser det rör sig om. Den avgående överbefälhavarens tystnad och otydlighet gör försvaret en otjänst.
Den nye överbefälhavaren Micael Bydén kommer att få många frågor att besvara. Ryska aggressioner och provokationer mot Sverige har gjort sig påminda såväl diplomatiskt som militärt de senaste åren. Vårt försvars- och säkerhetspolitiska läge har under tiden drastiskt förändrats. Situationen är radikalt annorlunda nu jämfört med när Sverker Göransson tillträdde i mars 2009.
Och i politiken är inget som det brukade vara. I ljuset av Rysslands provokationer och övertramp har försvarsdebatten hamnat i rampljuset på den politiska scenen. Folkpartiet lämnar en bred försvarsuppgörelse i protest mot att de föreslagna försvarsanslagen är för låga. Tre av fyra partier inom alliansen har omprövat sin tidigare inställning till Nato. Inte ens den socialdemokratiskt ledda regeringen uttrycker sig särskilt negativt till ytterligare samarbeten med Nato.
Så länge Sverige officiellt står utanför Nato förblir alliansfritt ett svenskt ledord. Men helt oavsett framtida samarbeten kommer högre försvarsanslag och en snabb utbyggnad av försvaret krävas. Alternativet till Natomedlemskap stavas inte rimligtvis nedrustning, utan kräver ett ännu starkare svenskt försvar. I dagens läge är även försvarsmakten inriktad främst på internationella insatser. Följaktligen kommer en viktig utmaning för Bydén bli att stärka det nationella försvaret.
Claes Lönegård menar i en artikel i det senaste numret av samhällsmagasinet Fokus att det finns goda förutsättningar för ett bra samspel mellan den nya överbefälhavaren och försvarsminister Peter Hultqvist. Hultqvist är en uppskattad person bland försvarets anställda. Dessutom är Hultqvists statssekreterare Jan Salestrand tidigare chef för Försvarsmaktens ledningsstab.
Av det vi hittills sett av Hultqvist och Bydén finns goda förutsättningar. Låt oss också hoppas att de båda kan leverera. Sverige förtjänar och behöver ett försvar som inte bara får högre anslag, utan som även kan stå för mer trovärdighet, tydlighet och transparens.
Simon Palme