Regeringens växande lista av valhänta och misslyckade insatser har inte fått väljarkåren att byta fot. Förtroendesiffrorna må ha fallit, men partisympatierna består. Än så länge.
Statistiska Centralbyråns stora novembermätning ger till och med vid handen att stödet för de två regeringspartierna har ökat lite grann, medan såväl tre av fyra Allianspartier och Sverigedemokraterna har minskat något.
Förklaringen till att regeringen inte har backat går till stora delar att hämta i kolumnen Övriga partier. I första hand är det sannolikt Feministiskt initiativ-väljare som har gått tillbaka till sina respektive tidigare partier. Fi är i huvudsak ett parti byggt på feminism med stora inslag av socialism. När väljarna lämnar går de till andra partier på den sidan av den partipolitiska spelplanen.
I sak betyder det att väljarkåren i dag är partipolitiskt fördelad på det sätt som riksdagen är. Där finns en icke-socialistisk majoritet, men den största blockbildningen är rödgrön. Den senare har därför regeringsmakten.
Intressant är också att Moderaterna återhämtar sig. Det förstärker bilden av valresultatet som ett utslag av att tidigare M-väljare vände partiet ryggen. Den synliga förändringen efter valet är att Moderaterna efter Reinfeldt har vunnit tillbaka väljare från Socialdemokraterna. Regeringens budgetförslag och de uppgörelser med Vänsterpartiet som har gjorts för att göra stödet för regeringens budget större än Allianspartiernas, är garanterat viktiga inslag.
Likväl stödjer fler än väntat alltså regeringen, de politiska haveriernas oktober och november till trots. Hur länge håller det i sig?
Till viss del beror det på vad som händer de närmaste dagarna när sanningens minut närmar sig både för regeringen och för Sverigedemokraterna. Får vi en regeringskris kan mycket hända, snabbt.
Till viss del kan det också handla om en fördröjningseffekt. En svag regering med tydliga inre splittringar tappar allt fler väljare över tid. Det finns så här långt en smekmånadseffekt - tro det eller ej – framför allt för Miljöpartiet. Regeringstekniska klantigheter förklaras med ovana och nybörjarmisstag. Detsamma gäller även statsministern själv, som inte heller är säker på benen i sin roll.
Till detta ska läggas att Alliansen, i avsaknad av Moderatledare, inte verkar ha dragit nytta av regeringens uppenbara svagheter. En förklaring är sannolikt det onödigt defensiva agerandet i samband med budgetprocessen.
Den som däremot söker efter mer långsiktiga förändringsmönster ser att något har hänt inom Alliansen sedan i maj. Såväl Centerpartiet som Moderaterna har hämtat igen förlorad mark. För Centerpartiet är det starkaste stödet i SCB-mätningen på över fyra år. Moderaterna verkar ha nått sin bottennivå i valet. Sedan i maj har den föregående regeringens stöd växt med 2,4 procentenheter.
Samtidigt har samtliga rödgröna partier backat, mest av allt Socialdemokraterna men också Vänsterpartiet, vars Inte till salu-politik allt färre vill köpa. Totalt handlar det om drygt 6,2 procentenheter minus. I stället är det Sverigedemokraterna som har växt mest under samma tid.
Det såg vi också i valet.