Veckans samtalsämne är Aftonbladets granskning om Kommunal. Den innehåller allt för en klicksuccé, bjudresor, dyra viner och påstådda kopplingar till porrstjärnor. I vanlig ordning är verkligheten mer nyanserad, men det finns definitivt en allvarlig fråga i botten om en pågående identitetskris för den fackliga rörelsen.
Det Aftonbladet har avslöjat är att Kommunal äger ett bolag som sysslar med restaurang och konferensverksamhet. Det gäller bland annat en krog i den högre prisklassen i centrala Stockholm med påkostade scenshower. Detta är i sig inget konstigt. Problemet är inte att ett fackförbund äger en krog utan att de har skött den så dåligt. Verksamheten har gått back med 300 miljoner. En extremt dålig investering kan tyckas.
Förtroendekrisen för facket bygger delvis på en ökad misstänksamhet mellan medlemmar och ledning. Exempelvis har politiska uppfattningar som delas av medlemmarna men öppet fördöms av ledningen varit en diskussionsfråga internt. Ett annat exempel är den andra delen av Aftonbladets granskning, med dyra resor och representation för ledningen.
Dels handlar förtroendekrisen om vilken roll facket ska fylla idag. I dagens flexibla, mer öppna, ombytliga arbetsliv väljer allt fler att sätta sina egna villkor utan facket. Man blir frilansare och egenföretagare. Startar egen lite firma, hyr in sig på olika företag, jobbar med olika uppdrag. Att då centralt förhandla sina villkor med en maktfullkomlig facklig organisation känns allt mindre aktuellt.
Flera fackliga organisationer har inte klarat av att hantera samhällsförändringar utan reagerat med hårdare kontroll. Bara den senaste veckan har vi kunnat läsa om två uppmärksammade fall av blockader mot små företag. Fall där det definitivt inte varit aktuellt med några slavlöner eller anmärkningsvärt dåliga villkor för de anställda, utan bara om ett rent maktutövande.
Fackförbund är intresseorganisationer med en särställning i svensk politik. De har varit viktiga i en rad konflikter kring rättvisa och villkor i arbetslivet och haft en viktig roll att fylla i och med den svenska modellen. Men alla modeller måste uppdateras och följa med sin samtid. När världen runt omkring en förändras gör man klokt i att vara pragmatisk i stället för att streta emot hårdare. Även fackförbund måste inse detta, fundera på hur de egentligen bäst tjänar sina medlemmar. Annars lär flykten från deras led fortsätta.
Hanna Marie Björklund