Efter många års arbete har Gnesta kommun valt att plocka bort pengarna till en ny familjecentral ur framtidsplanen. Motivet är att familjecentralen inte beräknas komma igång under 2016.
Det kan tyckas logiskt. Blir det inget finns ju inga kostnader att ta. Men det brukar ju heta att politik ofta är att vilja, åtminstone att tydligt markera vad man vill åstadkomma. Det är därför synd att framtidsplanen som barn och utbildningsnämnden tagit inte tydligare markerar ambitionerna att den där så länge planerade verksamheten faktiskt kommer på plats, senast 2017.
En djupdykning i SN:s arkiv visar en lång rad av artiklar om en framtida familjecentral. Tanken att kommun och landsting samlar barnavård, mödravård, socialtjänst och öppen förskola på en och samma plats är i grunden god. Det ger en tillgänglig samlingspunkt för småbarnsföräldrar. Avstånd mellan vård och förskola kan minskas och göra det lättare att samordna insatser för barn som behöver stöd och hjälp. När förutsättningarna är rätt.
Låt oss blicka nästan tio år tillbaka i tiden, till 2007. Då var Moderaternas Ingrid Jerneborg Glimne ordförande i socialnämnden. Lanseringen av familjecentralen var då en tydlig markering från Allianspartiernas sida gentemot den föregående socialdemokratiska regimen som hade gjort tummen ned till en familjecentral. "Framför allt ser vi stora vinster för barnen", sade Jerneborg Glimne då.
2010 var det Socialdemokraterna som i första maj-tåget genom Gnesta paraderade med krav att starta familjecentral, en iskall pik mot Alliansstyret för att det inte hade blivit något av.
Optimismen var ändå stor. Sommaren 2010 togs i barn- och utbildningsnämnden, där Centerpartiets Ingalill Fredriksson var ordförande, och socialnämnden ett inriktningsbeslut om att gå vidare med familjecentralen. Men några pengar för 2011 fanns inte avsatta, men därefter så...
2012, när Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade makten, meddelades att en familjecentral skulle öppna under 2013. "Det är inte bara det bästa för barnen utan också det ekonomiskt mest fördelaktiga", sade barn- och utbildningsnämndens dåvarande ordförande Ann-Christin Alterbrant (S). Oppositionsrådet Ann-Sofie Lifvenhage (M) frågade syrligt varför allt behövde ta så lång tid, när det bara fanns vinster med att samarbeta.
Sedan kärvade ekonomin, nämndernas underskott växte. Likväl tyckte Miljöpartiets Kukkamariia Valtola Sjöberg i dåvarande majoriteten inte att nämndernas minus var en rimlig undanflykt. Det var självklart att få till en familjecentral så fort som möjligt. Allt annat vore att tänka kortsiktigt, skrev hon i SN.
Det korta tänkandet vann, uppenbarligen.
Nu är det 2016. Gnesta styrs av Moderaterna och Socialdemokraterna. Då stryks familjecentralen ur framtidsplanen.
Tillfälligt? Permanent? Sällan har så många varit så positiva så länge till något som aldrig har blivit av.