Lokaltidningen är väldigt ofta också ett hus, en plats där nyhetsarbetet utövas och har utövats i så många föränderliga tider. Så också SN. I fastigheten på S:t Annegatan har det präntats ledartexter i över 100 år. Åsikter och argument har flödat från mekaniska och elektriska skrivmaskiner och därefter från en uppsjö av olika datorer. Vi har krävt och kritiserat, applåderat och anbefallt, mött medhåll och mothugg. Precis som det ska vara.
Det här är sista ledaren som skrivs på S:t Annegatans redaktion. Själv har jag arbetat vid samma fönster, tre stora och tre små som vetter ut mot Nyköpingsån och Nyköpingsqvarn, i drygt 14 år. Och vet ni vad, jag kommer att sakna den, utsikten mot vattnet. Likt Ol’ Man River i 1927 års musikal Teaterbåten har ån ofta i sakta mak rullat vidare mot fallet, vattenkraftverket, ner i Åkroken och vidare, samtidigt som jag har gjort mitt jobb.
Med början på måndag sitter vi på Fruängsgatan i stället. Det som på många sätt är ett stort steg för SN är ett litet för våra läsare. Vi har ju skrivit om det dagligen den senaste tiden. Fungerar allt som det ska är det få eller inga som kommer att märka av att SN har bytt adress.
Jag tar en bild från mitt fönster. Den utsikten vill jag ta med mig, ån i grönskans prakt. Och tänk, bilden behöver inte framkallas, eller soppas som det hette när jag började som journalist, inte heller föras över på papper. Inte rastreras eller förbeställas för färgtryck. Några klick och ett pling så är den medpackad. Några till och så pryder den min skärm, några kvarter bort i residensstaden, där vi på SN möter morgondagen.
Tidningen Fokus rankade i dagarna vilka kommuner som bäst att bo i. Där kom Nyköping på tredje plats bland landsbygdskommunerna. Det är bra att påminnas om, när jag sitter här och filosoferar om en verksamhetsflytt inom centrum. Den här kommunen liksom dess grannar är bra platser att leva på. Hit flyttar det folk från storstad och land, från inland och utland. Vi blir stadigt fler, förhoppningsvis också fler läsare som uppskattar nära lokala nyheter, reportage och analyser.
Omgivningen förändras och vi med den. Det rivs, det byggs och byggs om. Snart kommer järnvägen att bli dubbelbana. Den gamla riksettan dundrar i dag förbi som motorväg och inte längre utanför knuten på SN-huset längs Östra Storgatan. Lika lite är dagstidningen något oföränderligt, snarare i ständig förändring. På jakt efter nästa nyhet att berätta om – och daglig relevans. Det kan vara tacksamt med lite nostalgi ibland, att stanna kvar i stunden, bevara utsikten från ett fönster och uppskatta den. Men som Karin Boye skrev:
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Vi hörs på måndag igen. Från ett annat fönster, men samma lokaltidning och ledarsida, med mycket nytt.