Politiker som har svårt att framstå som handlingskraftiga faller ofta i förbudsfällan. Att föreslå ett förbud eller en höjd åldergräns ger intryck av att vara kraftfull och genomtänkt. Sällan är så fallet.
Att staten ska hindra tolvåringar eller kanske 15-åringar från att kommunicera i öppna digitala sfärer är i bästa fall missriktad omtanke, i sämsta fall är det ännu ett steg där individansvar förminskas till förmån för auktoritär kontroll. Det är helt enkelt ingen bra idé. Ändå är det vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet, tillsammans med övriga EU-regeringar, nu står i begrepp att driva igenom med utgångspunkt i EU:s dataskyddsförordning.
Regeringar är skyldiga att driva igenom sådant som unionens beslutsorgan kommer överens om. Men när de tänkta besluten går mot grundläggande principer kan även en regering säga ifrån.
Ansvaret för ett barns uppfostran ligger hos vårdnadshavarna. De ska hjälpa, stötta, följa upp och även förmana en ung människa under uppväxten. Varken myndigheter, regeringar eller lagar kan ersätta det medmänskliga ansvaret. Sociala utmaningar och risker finns överallt, inte bara på nätet. En central del av uppväxten är att lära sig hantera detta.
I och med den snabba framväxten av nya kommunikationsverktyg har vardagens sociala umgängesmönster förändrats. Umgänge i grupp blir ofta skärmbaserat. Det outforskade, det nya är spännande, utmanande och stundtals riskfyllt. Varje ny arena har kantats av problem, för vuxna såväl som för barn. Det grundläggande ansvar som föräldrar och vårdnadshavare har för att stötta sina barn i resan in i vuxenlivet, sätts ideligen på nya prov.
Det finns en svart humor i att åldersgränser för sociala medier läggs fram av samma regering som samtidigt funderar på om 16-åringar ska ha rösträtt i kommunala val. Till och med den ansvarige ministern, Miljöpartiets Per Bolund, erkänner att han nu föreslår något som inte löser några problem (DN 29/1). För även om det nu skulle införas ett förbud för minderåriga under 13 år, exempelvis, att nyttja sociala medier utan målsmans tillstånd, hur ska det kontrolleras? Ska det ge böter för vårdnadshavarna? Beslagtagna mobiler eller läsplattor? Då har vi inte ens börjat att diskutera snårigheten i att införa förbud för sociala medier-produkter som baseras i länder med annan lagstiftning än EU:s. Låtsaslagar som främst syftar till att stärka politikers scenframträdanden eller möjligen lätta vårdnadshavares samveten, är bortslösade samhällsresurser.
Politikens handlingskraft och lagstiftarens skärpa bör riktas mot personer som använder fysiska och digitala sociala miljöer till att begå övergrepp mot minderåriga eller vuxna. Där – oavsett om brottet sker bakom en skärm, på en rockkonsert, i ett badhus eller i en gångtunnel – finns det stora samhälleliga uppdraget i sammanhanget. Sätt dit förövarna, skuldbelägg aldrig offren.