Visst känner de flesta av oss igen oss i situationen. Man står där i grönsaksdisken och vrider och vänder på gurkorna. Klämmer på avokadon. Plockar den gulaste paprikan och den apelsin som ser mest normal ut. Men i och med det bidrar vi till att 400 000 ton mat aldrig lämnar våra svenska gårdar.
Inte riktigt alla grönsaker som blir kvar på gårdarna har tillräcklig kvalitet för att ätas. Delar av skördarna blir skadade eller dåliga. Men hela 400 000 ton håller tillräckligt bra kvalitet. Trots det blir alla dessa ton till djurfoder, biobränsle eller plöjs bara ner till ny jord. Enbart genom att äta mer av isbergssalladen som slängs hade vi kunnat spara en halv miljard liter bensin och minskat klimatpåverkan, enligt Jordbruksverket.
Historiskt sett är svenskarna vana att äta fula grönsaker. Vi tog det som naturen bjöd oss och just julen är väl ett utmärkt exempel på hur allt skulle utnyttjas. Julbordet är fullt av plockmat. Grisens alla delar skulle tas tillvara och höstens kvarvarande äpplen blir mos och must. I dag får tomaterna inte ha några knölar och bananerna ska inte vara ens lite bruna.
Godkända frukter och grönsaker delas in i tre klasser. Den lägsta klassen har god ätkvalitet men lägre krav på yttre kvalitet. Endast en av tio produkter som säljs tillhör den klassen. Resten hör till de två högre klasserna. Att det är så beror enbart på konsumenters och butikers krav.
I Frankrike har flera stora affärskedjor gått ihop med en gemensam kampanj för att sälja mer av de fulare grönsakerna. De har sålt dem för lägre pris och aktivt marknadsfört dem som åkerns hjältar. När ska svenska butiker göra samma sak?
Medan rödbetorna, grönkålen, äpplena och apelsinerna med nejlikor inte skulle behöva vara perfekta är julskinkans förhållanden desto viktigare. Här finns även ett tydligt exempel på att konsumentpåverkan och lobbying fungerar. Aldrig har efterfrågan på ekologisk julskinka varit så stor.
Senaste året har präglats av debatt kring djurskyddsregler, danska grisars rätt till sin knorr och vår rätt till mat fri från antibiotika. Trots att sambandet inte är bevisat är det rimligt att tro att detta bidragit till att importen av griskött i år minskade för första gången på länge. Att andelen svenskt griskött ökade. Och nyhetsrapporteringen har på sistone vittnat om hur efterfrågan på ekologisk skinka överstiger utbudet.
Barnen i Afrika används ibland som argument för att våra egna barn ska äta upp allt på tallriken. Tänk på hur de svälter, säger man. Svårt att skicka rester dit i alla fall tänker barnen. Men det finns personer närmare än så som inte äter sig mätta. Tiggarna utanför Ica, de hemlösa i stadsparken. Låt oss göra en gemensam god gärning i dessa juletider. Äta upp maten, använda resterna eller dela med oss till någon hungrig. Fråga efter en ful paprika i affären, men fortsätta köpa finfin skinka.
Johanna Lundgren Gestlöf