Gårdagens partiledardebatt var det första mötet mellan Stefan Löfven (S) och Anna Kinberg Batra (M). Den nyvalda moderatledaren tog sig an en statsminister som hon hade hjälpt att få sitta kvar på posten. Ett tack fick hon också, precis som Allianskollegorna Annie Lööf (C), Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD), av Löfven i början av debatten. Några långsiktiga sakpolitiska slutsatser är svåra att dra utifrån debatten. Den färgades så tydligt av terrordådet i Paris.
Statsministern var annars vid sitt välbekanta fyrkantiga jag. Moderatledaren var rappare än väntat i replikerna, men det egna anförandet hade mått bra av fler egna, konkreta besked.
Anna Kinberg Batra har en uppförsbacke att ta sig upp för. De moderata partivännerna måste entusiasmeras. Hon måste locka tillbaka de väljare som rann iväg till SD eller S i höstas. Och hon måste forma ett budskap som direkt känns som ett betydligt bättre alternativ än det som förmedlas från Rosenbad.
På samma sätt som företrädaren Fredrik Reinfeldt en gång utmanade Göran Persson-politiken måste Kinberg Batra kombinera regeringskritik med egna konstruktiva besked. Då kommer inte Löfven längre undan med "vi tror inte på skattesänkningar" som svar på alla frågor som rör jobb, tillväxt och företagande.
De två statsministerkandidaterna har mätts i förhållande till varandra av opinionsföretaget Inizio. Resultatet är intressant (SvD 9/1). Löfven vann ämnet sympatisk, han vet hur folk tänker och talar så folk förstår. När det kommer till folklighet har Moderatledaren det inte lätt. Det problemet har många av hennes företrädare också haft.
Däremot tar Kinberg Batra hem titlarna stark ledare och kunnig. Detta är viktiga värdeord för en nytillträdd partiledare. Löfven har oftast framstått som vilsen och osäker. I gengäld har varit arg i direktsändning och ofta använt ett vildvuxet språkbruk i stället för de noga avvägda formuleringar som partipolitiken gärna handlar om. Frågan är om någon har lyckats få ordet käbbel att bli så flitigt använt i medierna som den sittande statsministern har. Han som helst vill bli känd för sin samarbetsvilja.
Den nya moderatledaren är Handelsutbildad civilekonom med en lång politisk meritlista, bland annat som ordförande i Finansutskottet och gruppledare i riksdagen. Det spontana är väl borttränat. Och den egna organisationen har nog redan krishanteringen klar för om det famösa lantis-uttalandet från 1998 skulle börja spöka.
De närmaste åren verkar bli en intressant kraftmätning mellan två ganska olika politikertyper. Medan Löfven försöker bli uppfattad som mer kunnig och mindre lynnig, lär Kinberg Batra jobba på sin folklighet. Sett till förutsättningarna gör det att Sverige 2018 kan visa sig redo att utse sin första kvinnliga statsminister.