Vi ska satsa på jobben, sade S-ledaren Stefan Löfven i SVT:s partiledardebatt i söndags. Han vill ha högre arbetsgivaravgifter för unga och högre restaurangmoms. I stället lovar Löfven och de rödgröna förgreningarna mer pengar till Arbetsförmedlingen. Det är inte att satsa på jobben, mer än de som skapas på myndigheten.
En snäll tolkning är däremot att arbetsmarknadsåtgärder kan öka chansen att få ett jobb. Problemet är att det inte är särskilt pricksäkert. Alliansen har också varit generös på den fronten. 1,3 miljarder gick till detta ifjol. I senaste arbetsmarknadsrapporten från Arbetsförmedlingen säger myndigheten att effekten av åtgärderna är svag, betydligt svagare efter finanskrisen.
Regeringens beslut att prioritera stödinsatserna till människor som har särskilt svårt att få ett arbete, sägs vara en anledning. Det var dessa som förr doldes i statistiken. Mer än hälften av de inskrivna på Arbetsförmedlingen har i dag sådana svårigheter. Det är människor med en funktionsnedsättning, människor utan gymnasieutbildning, äldre arbetslösa samt utrikes födda. Att backa klockan ett decennium, då ideliga förtidspensioneringar och i viss mån mycket långa sjukskrivningar sorterade bort människor för arbetslöshetsstatistikens skull, vore ett gigantiskt misslyckande.
Alla partier har samma bekymmer. Stora satsningar på högre utbildning och yrkeshögskola når inte hela vägen. Fler i sysselsättning kräver att fler ur den stora gruppen som har mycket svårt att kvalificera sig för ett jobb, kan ta sig närmare arbetsmarknaden. Brist på resurser är inte huvudproblemet. Alla arbetsmarknadsåtgärder är inte misslyckanden. Riktade lönebidrag är ett sätt, arbetspraktik ett annat och starta eget-stöd ett tredje. Men det är inte heller fy skam med enkla jobb som kräver få förkunskaper eller mycket kort inlärningsperiod. Det finns inom tjänstesektorn och kan bli fler.
Nästan halva partiledardebatten i SVT gick innan någon nämnde företag och företagare. Det var Centerns Annie Lööf. Övriga hade annat fokus. Att lyfta företagens villkor ger förvisso inga gratispoäng i vinande vänstervindar, men det är likväl bara i företagen som nya jobb uppstår. Vi måste komma över villfarelsen om att regering, myndigheter och/eller politiker skapar jobben. Om det varaktigt ska bli fler arbetstillfällen då måste den privata arbetsmarknaden växa, gärna via tjänstesektorn. Företagens förutsättningar att våga anställa måste stärkas, på stora och små orter. Annars blir det svårt att finansiera fler offentliga jobb – inom vård, skola, omsorg och myndigheter.
Att satsa på jobben – och stötta de som behöver en egen försörjning – är att underlätta för företagen att anställa. Att då göra enkla jobb dyrare via högre beskattning är allt annat än en bra idé.