WHO går ut i en ny rapport och varnar för att allt fler runt om i världen blir allt mer överviktiga och att det innebär en stor framtida hälsorisk. Sverige sägs ligga förhållandevis bra till jämfört med många andra länder, men det hindrade givetvis inte vår folkhälsominister Gabriel Wikström (S) från att rycka ut och kommentera nyheten med att en ny skatt på fet mat "inte kommer uteslutas". Politiken måste kliva in och alla stenas ska vändas. Wikström har på kort tid lyckas bli en av våra allra mest obehagliga ministrar. Hans politik är idel förbud, regleringar och straffskatter. Allt för ministern olämpligt beteende ska straffas bort, det är att "våga" att gå in med politiska styrmedel i vuxna människors liv och uppfostra dem.
Det finns två grundproblem med den här politiken, som förs på hälsoområdet av inte bara ministern utan även ute i en rad kommuner och ideella organisationer. För det första är den inte sällan på skakig grund rent vetenskapligt. Hur ska en fettskatt utformas? Olivolja är rent fett, ska det skattas högt? Trots att för mycket bröd och pasta med stor sannolikhet är en större bov bakom mångas övervikt? Eller som den svenska behandlingen av snuset, som vi vet kan förbättra rökares hälsa betydligt men som trots det jagas som om det vore en lika farlig produkt ute i kommuner och landsting som försöker bestämma över sina anställdas privatliv.
Den andra frågan handlar helt enkelt om principen. Visst har många människor sämre hälsa än de skulle kunna ha. Men samtidigt vet den absoluta majoriteten av alla som röker eller äter för mycket vilken hälsopåverkan det har. De gör ett eget aktivt val, även med den informationen. Vi kan välja att ha sämre hälsa för att vi helt enkelt prioriterar annat i livet. Det måste vara varje vuxen människas egen rätt att bestämma. Inte politikernas. Det är vi och inte makten som äger rätten till våra liv.
En av de viktigaste vägarna för att bekämpa ökad ohälsa är och förblir innovation och forskning. Kan människor som saknar en viss nivå av mättnadshormon en dag kunna äta tillskott? Kan vi ta fram nya mediciner och metoder som kan hjälpa den som själv är motiverad att bli mer hälsosam att lyckas?
Genom att utveckla nya tekniker bör staten givetvis hjälpa den som ber om hjälp. En av liberalismens viktigaste slutsatser handlar om att även sådant beteende som vi inte gillar, men som inte inkräktar på andras rättigheter, måste tolereras. Människor måste få bestämma över sitt eget liv. En dag kanske till och med Gabriel Wikström förstår hur grundläggande den principen är för vår frihet.
Hanna Marie Björklund