Poliser står för en viktig samhällsinsats men får en svag löneutveckling i retur. Detta är inte bara ett polisernas problem. Fler yrken har samma bekymmer. Lägstalöner ses ofta som huvudproblem, medan löneutveckling och lönespridning blir en bisats. En viktig faktor i en yrkeskarriär är att lönen verkligen växer med egen ansträngning. Det ger kraft att nå drömmar och mål.
Nio av tio svenskar är positiva till att poliser ska få högre löneläge. Tycker lika många att poliserna ska få behålla en stor del av den ökningen? För om, säger om, det skulle visa sig att löneutvecklingen för svensk polis skulle bli bättre och lönespridningen större – då står nämligen Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet där och kräver att allt större andel av lönen för statens räkning. I fördelningspolitikens namn.
Det är ur detta perspektiv vi ska se den statsbudget som finansminister Magdalena Andersson (S) har lagt fram. Regeringspolitiken syftar till att hålla människorna i mitten av en fördelningskurva på plats. Det hårdaste skattetrycket i den demokratiska världen får just den följden. Regeringen tar allt mer från den som presterar. Drivkrafterna för fler att göra mer, att växa av egen kraft, motarbetas.
Jobbskatteavdragen är viktiga förändringsinstrument för att komma bort från den typen av problem. De ser till att det blir mer pengar kvar efter skatt för den som gör jobbet. Regeringen vågar inte peta på dessa i sin helhet. I stället ägnar S och MP, med V som stöd, en massa kraft åt att begränsa och minska de positiva effekterna.
Genom att göra det dyrare för äldre att fortsätta jobba efter pension minskar värdet av att jobba vidare. Genom att göra det dyrare för arbetsgivare att anställa unga får fler vänta allt längre på sin första anställning. Genom att tvinga fler som jobbar att betala statlig skatt på sin arbetsinkomst ökar möjligen värdet av att vara ledig. Men det är staten som behöver få fler att arbeta mer för att klara växande offentliga utgifter.
Polisen får trots högre skatter en miljard mindre än den behöver. A-kassan får en justering uppåt, men ett mycket allvarligt problem som ökande sjukskrivningar lämnas därhän. Hög- och medel-inkomsttagarnas barn erbjuds kostnadsfria glasögon. Samtidigt tvingas de fattigaste och sjukaste pensionärerna att betala en större andel av sin pension för att få hemtjänst.
Vi har en regering som bara är intresserad av att skära skattekakan i delar med varierande storlekar. Någon kraft att få den att växa uppbådas inte. Sveriges möjligheter att vara en stark öppen ekonomi med ambitiösa socialförsäkringssystem försvagas.
Decemberöverenskommelsen räddar trots det budgeten genom riksdagen. Allianspartierna väljer mellan pest och kolera. Om regeringen ska få sitta kvar hänger numera inte på budgeten, utan på hur Stefan Löfvens ministrar följer riksdagens tillkännagivanden.