I över en månad har fotbollsfans världen över fått njuta av dramatik, lycka och tårar när världens bästa fotbollslag har gjort upp om VM-titeln. I samma stund som åskådarna drar på sig lagets tröja och sluter upp i hejarklacken försvinner också skillnaderna mellan människor.
Den gemenskap som skapas går inte att ta miste på. Alla är helt enkelt supporters enade mot en gemensam motståndare. Samtidigt, i Nyköping, kommer barn till skolan och möts av nazistiskt och rasistiskt klotter. Vem är egentligen klottrarnas gemensamma fiende, kan man fråga sig.
Vi och dom-tänkandet dyker upp i samhället hela tiden. Det är enkelt att tillskriva främlingar egenskaper, både för att stärka sig själv och för att förklara det som tycks annorlunda. Men man bör komma ihåg det alltid är vi som skapar dom. Därmed har vi också ett gemensamt ansvar för att minimera konsekvenserna av ett sådant tänkande.
Det hat eller den rädsla som de som klottrar känner kommer någonstans ifrån. Ensamhet, utanförskap, en känsla av att vara förfördelad. Som medmänniska ser man ofta tendenser till sådant beteende tidigt. Skolan har ett enormt viktigt uppdrag i att upptäcka dessa mönster och i att ge unga de kunskaper som behövs för att förhindra det. Föräldrar har ett ännu större ansvar i att tänka på vilken världsbild de förmedlar till sina barn.
Politiken har också ett ansvar. Förra veckan utsåg regeringen Mona Sahlin till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Det är en viktig signal. Kampen mot extremism sträcker sig över parti- och blockgränser.
Nazism och rasism hör inte hemma på tvåtusentalet. Det är obegripligt hur vi inte kan ha lärt mer av historien. Innan man delar in människor i grupper bör man tänka en extra gång på vad det har lett till genom åren. Innan man säger att mångkultur inte fungerar och att dom andra ändå helst vill vara för sig själva bör man fråga sig: "När var senaste gången jag frågade någon med annan bakgrund om denne ville komma på fika? När var senaste gången jag fick ett nej?"
Innan man har försökt kan man inte säga att människor med olika bakgrund vill leva segregerat. Det finns mängder av projekt för att förbättra integrationen. Röda Korset matchar till exempel nyanlända med etablerade svenskar i ett projekt för att prata svenska. Tyvärr är det brist på deltagande etablerade svenskar, framför allt en stor brist på män.
När de tyska VM-vinnarna togs emot i Berlin var stämningen bland de 250 000 besökarna obeskrivlig. Alla som firade var en del i den tyska gemenskapen. Då valde laget att håna sydamerikaner i ett spexigt uppträdande. Det är synd att en sådan enande kraft som VM-vinst ska användas för att trycka ner en annan kultur. På planen finns en konkret motståndare. I samhället är den bara inbillad.
Johanna Lundgren Gestlöf