Så här i sommartider har många semester och är ute och reser. Det blir allt vanligare i våra hälsningar hem, vare sig det är med ett vykort eller en uppdatering i sociala medier, att företaget Airbnb nämns. Någon har hyrt en lägenhet av en konsthandlare i Prag, någon annan är nöjd med sitt boende i New York som var mer prisvärt än ett hotell. Kanske har man till och med hört någon i sin närhet säga att de själva funderar på att hyra ut. Det kommer ju så mycket turister på sommaren, och de har hört att man kan tjäna en tusenlapp per natt!
Airbnb omnämns som världens högst värderade hotellföretag, som inte äger ett enda rum. De ingår i det som kallas för delningsekonomin. En privatperson kan välja att lägga ut sin bostad via deras hemsida, med tillgängliga datum och pris, sen kan andra användare hyra boendet. Airbnb sköter förmedlingen och ordnar med betalningen och användare kan ge varandra betyg. Sidan är alltså inget annat än en plattform för förmedling.
Allt fler företag ägnar sig åt detta, att upplåta ett system där enskilda kan låna, hyra, köpa och sälja tjänster till varandra. Uber är ett annat miljardvärderat bolag som förmedlar taxitjänster fast de själva inte är ett traditionellt taxibolag. Andra exempel är plattformar som hjälper människor att samåka bil och träna tillsammans. Det är ingen ny uppfinning eller innovation iblandat, det har skapats ekonomisk tillväxt genom att våra informationsplattformar idag tillåter oss att på ett så enkelt sätt kommunicera med varandra kring att dela på resurser.
Många hyllar delningsekonomin för att den är effektivt, bra för miljön och för att de traditionella storbolagen inom exempelvis hotellbranschen blir utmanade på allvar. Men samhället hänger inte med. Det finns idag ingen klar praxis för hur exempelvis andrahandsuthyrning av bostäder ska skötas när det är för upprepade korta perioder. Tingsrätten kan bara ta upp ett ärende med olovlig uthyrning medens hyresgästen bor kvar, och med Airbnb hyr folk mestadels bara några nätter. Tekniken springer fortare än våra system, i många länder protesterar både fackförbund och storbolag mot förändringarna. Kontrollen rinner dem ur fingrarna.
Det kan absolut finnas problem med att parallella system skapas i samhället där konsumenter förlorar sina traditionella rättigheter och där lagar kring arbetsrätt inte gäller. Men utvecklingen går inte att stoppa. Nästan sommar kommer fenomenet förmodligen bara bli ännu större. Det är dags för samhället att skynda på, för det är önskvärt att de kan förbli en aktiv part i utvecklingen.
Hanna Marie Björklund