Smutsiga städer med förorenad luft. Dyker bilden av en indisk storstad upp i huvudet? Eller minnet av OS i Peking där fabriker fick stänga för att världens idrottshöjdare skulle få andas smogfri luft? Vissa kanske kommer ihåg WHO:s rapportering förra året om hur 90 procent av världens befolkning andas hälsofarlig luft. Om hur sju miljoner människor dog av sjukdomar orsakade av luftföroreningar 2012.
Med klimattoppmötet COP21 i Paris allt närmare i sikte står det klart att det är just städerna som är nyckeln till klimatresultat. Inte mindre än 70 procent av världens utsläpp av växthusgaser sker i städer. Här har världens länder möjlighet att anpassa klimatåtgärderna efter verkligt lokala förutsättningar. Olika insatser i olika städer gör att de kan gå längre än vad de globala avtalen kräver på platser där det behövs som mest.
Svenska områden som Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden ligger i framkant när det kommer till hållbara städer. På taken utvinns energi ur solceller. Ur avloppen utvinns biogas. Automatiska sopsugssystem tar hand om avfall som sedan också blir biogas, fjärrvärme eller nytt papper. Genomtänkta trafikstrategier och laddstolpar möjliggör ett klimatsmart resande.
Svenska företag utvecklar ständigt ny teknik som kan bidra till hållbara städer också i resten av världen. Vad sägs exempelvis om klimatsmarta flervåningshus i trä? Eller idén om att kombinera exakta väderprognoser med kunskap om en byggnad för att minska energiförbrukningen?
Tyvärr är inte alla svenska städer med på tåget ännu. Trots att nästan alla städer tror att de kommer att påverkas av klimatförändringarna har var femte kommun inte påbörjat något klimatanpassningsarbete.
I förra veckan genomfördes sista rundan i de förberedande förhandlingarna inför COP21. Spänningarna mellan de rika länderna i väst och utvecklingsländerna kvarstår sen tidigare. Denna gång är avtalet dock byggt underifrån och länderna har själva fått sätta upp mål för sina utsläppsminskningar. Om Sveriges linje går igenom i Paris kommer dessa sedan att skärpas allt eftersom.
Ett juridiskt bindande avtal med konkreta mål för varje lands utsläppsminskningar sätter ramarna på plats. Men för att uppnå dem behövs samarbeten storstad till storstad, och förändringar i hur urbana miljöer utformas. Husen måste bli högre för att spara yta och behålla grönområden. Odlingar på taken, smarta trafiklösningar och annan ny teknik effektiviserar och skapar än fler möjligheter.
Fokus i miljödebatten blir lätt frågor som kilometerskatter som straffar människor på landsbygden. Det är inte avgörande för miljön, utan genomgående förändringar i stadsplaneringen gör mer nytta. Det gäller nu att säkra finansiering för sådana satsningar. Då kommer vi klara både våra egna klimatmål och kunna hjälpa andra städer runt om i världen.
Johanna Lundgren Gestlöf