Det var intressant att läsa kommentarerna från SN på plats-besöket i Buskhyttan (SN 16/9). Jag fastnade särskilt för förslaget om att försöka få dit en servering åtminstone sommartid. Det är ett ganska anspråkslöst, men fullt möjligt mål. Nyckeln till utveckling för en ort handlar om att locka fram eller dit mer privat företagande. Att etablera exempelvis restauranger i intressanta bruksmiljöer har ibland visat sig vara mycket lyckat. Ett av de senaste exemplen står att finna i Sparreholm, något som ledarsidans krönikör Tommy Jansson lyfte fram i SN i vintras (27/12-2014).
Debatterna om bygdeutveckling handlar lite för lite om vilket privat företagande som ska kunna lyfta en mindre tätort i landsbygdsmiljö. Allt för ofta blir det mest en diskussion om vilka skattefinansierade verksamheter som måste finnas där. För Buskhyttans del finns intressanta planer. Projektet Marsviks strand har sina poänger, byggt på det som en gång var bruksortens hjärta, sågverket (SN 15/9). Ett framtida boende i en vattennära miljö med skärgård inom räckhåll är inte illa. Hälften vågat, som bekant.
Tätorterna på Tunabergshalvön bär på bruksorternas arv. Bruket var orten och orten var bruket. Allt hängde ihop – under hundratals år. Men inte längre. Just bruksortens utveckling efter brukets slut eller tillbakagång har varit en av de stora och svåraste utmaningarna för det moderna samhället. Några har lyckats, andra har haft betydligt svårare.
Låt mig påminna om en ledare som min dåvarande kollega Lars Kriss skrev för fem år sedan. Texten handlade förvisso om grannorten Nävekvarn, men delar av resonemanget kan överföras också på Buskhyttan:
"Nävekvarn har blivit en av många bruksorter, som befinner sig mitt i en strukturomvandling, lika omvälvande som nationalstatens och industrialismens framväxt.Bruksorterna kan inte heller gå ut i krig mot en fiende som aldrig kommer att besegras. Kunskapssamhället och den kreativa ekonomins framväxt går inte att stoppa. I stället för att förhindra utvecklingen – och nostalgiskt drömma om ett folkhem, som inte längre finns – måste bruksorten och dess befolkning hitta sin plats i morgondagens lösare samhällsstruktur." (SN 8/5-2010)
Vi talar om en framtid där vi oftare än idag kan jobba där vi råkar befinna oss – och kanhända bara emellanåt behöva göra en mellanlandning på ett centralt kontor eller då och då stämma av med kollegorna på ett gemensamt möte, öppnar nya möjligheter för mindre samhällen. Som mindre noder i större tillväxtområden kan mindre orter få god utdelning av nyskapande idéer och projekt. Den kreativa ekonomin är inte beroende av en företagslokal lika mycket som den behöver uppfinnings- och initiativrika individer. En liten idé kan bli något väldigt stort. Kommunikationstekniken överbryggar avstånd på ett aldrig tidigare skådat sätt. Fysiska transporter blir allt mer effektiva.
Det lokala har aldrig varit mer globalt. Det ger betydligt mer anledning till hopp än oro.