En reformagenda för Sverige. Antalet gånger vi fått höra från politikerna att det behövs är oräkneliga. Detsamma gäller antalet gånger partiledare från samtliga partier hävdat att just deras parti är det som har detta. När ännu en politikervecka i Almedalen nu sammanfattas kan en agenda verkligen tecknas full. Men i bruset av allt annat är kvaliteten på förslagen av mindre betydelse och den sammanhållna reformagenda som Sverige faktiskt behöver lyser ännu med sin frånvaro.
För åtta år sedan vann Alliansen regeringsmakten på att trovärdigt kunna presentera en sammanhållen politik med förslag för fler jobb, minskad arbetslöshet och brutet utanförskap. Med åren blev förslagen färre och mindre vassa och i höstas visade det sig i valresultatet.
Problemet för Socialdemokraterna och Miljöpartiet är att de aldrig haft någon sammanhållen politik. De undvek konsekvent att ge tydliga besked före valet, och det har inte varit så enkelt att regera ihop har det visat sig. Bromma flygplats, förbifart Stockholm, Vattenfalls kolbrytning, RUT, ROT, restaurangmomsen, vargen. Listan kan göras lång över frågor där partierna lovat olika saker och sedan fått svika väljarna.
När Gustav Fridolin i torsdags höll sitt Almedalstal lät det som ett parti med identitetskris. Han inledde med att beskriva hur väl liberaler tjänat Sverige genom historien. Samtidigt regerar han med socialdemokrater och de förslag han själv lagt har varit betydligt mindre liberala än de hans företrädare drev.
Dessutom gick miljöpartiet ut med nyheten att de ska bli mindre problembeskrivande och mer framtidsoptimistiska. Att det inte är plakatviftande som leder framåt. Mycket tyder på att miljöpartiet drabbats av regeringsångest och desperat söker hitta sin roll som ansvarsbärande i svensk politik.
Bland de icke-förslag som fyllde Almedalsveckan kan moderaternas flytt-RUT som ska tillåta avdrag för flyttjänster nämnas. Knappast en samhällsomvälvande reform, om än en rimlig förändring för att fortsätta omställningen till en tjänstedominerad arbetsmarknad med minskad materiell konsumtion.
Värst var nog ändå socialdemokraternas besked att 271 kommuner skrivit avsiktsförklaringar om att samverka för att minska ungdomsarbetslösheten. Det skapar förvisso 271 tjänster som kartläggare av gruppen 16–24-åringar som varken arbetar eller studerar. Men Stefan Löfven behöver göra mer än att få arbetsförmedlingen att jobba hårdare för att få ut unga i jobb om hans jobbagenda ska bli trovärdig.
Nu går Sverige på semester, och i augusti kommer många av de förslag som lyftes förra veckan vara bortglömda. Partierna har slagits om medietid och försökt fylla den med nya idéer, men de stora förslagen fattas. Låt oss hoppas att en solig månad med tom agenda för politikerna skapar förutsättningar för att fylla höstbudgetdebatten med mer relevanta förslag.
Johanna Lundgren Gestlöf