Två opinionsmätningar inför EU-valet publiceras samma dag. De spretar som ett vildvuxet buskage i lövsprickningstid.
Några tendenser kan skönjas i siffrorna från Ipsos och Demoskop. Medieuppmärksamheten för Feministiskt initiativ verkar ge de rödrosa kvinnokamparna möjlighet att bli det här valets piratparti. Piratpartiet och Junilistan, tidigare vals raketer, kampanjar i väljarskugga utan större framgångar.
Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna brukar vara lika tunga i Europavalen som i riksdagsvalen. Båda jämförs nu med svaga resultat från 2009. Samtidigt är väljarna mer benägna att välja bort de stora partierna i mötet med Europa. Socialdemokraterna lär ändå öka jämfört med bottennoteringen från 2009, men hur det ska gå för Moderaterna är skrivet i stjärnorna. Regeringens motvind kostar på.
För Folkpartiets del verkar Marit Paulsen-effekten ha klingat av, trots att hon kandiderar även denna gång på snarlik plattform. Centerpartiet står som bäst och stampar, vilket förvisso skulle rädda mandatet men inte mer. Partierna ingår i samma liberala grupp i Europaparlamentet.
Som helhet riskerar valet att bli ett dystert steg tillbaka för de liberala krafterna. På många håll i Europa är det dessa partier som förlorar mark i en union som brottas med ekonomisk kräftgång. Men det är varken mer av socialism eller värdekonservatism som EU behöver för att stoppa rasister och andra extremister.
En långsiktigt stark union skulle må bäst av röster som väljer frihet före auktoritet, öppna parlament före låsta förhandlingsrum, omfattande maktdelning före stark centralisering. Mer av gör vad du vill så länge det inte skadar andra. Avstå från överstatliga skatter och morallagar. Den som vill ha ett öppet Europa ska vara mycket skeptisk till att lämna mer makt till regeringar att förhandla om bakom stängda dörrar, för det är vad mer av mellanstatligt samarbete betyder.
För all del kan väljarsympatierna skifta snabbt och kraftigt under dagarna fram till parlamentsvalet. Väljarnas lojalitet är mycket begränsad. Likväl är det oroväckande att Europas liberala och gröna liberala röster riskerar att bli tystare. Den liberala synen på Europa är en grundbult i gemenskapen.
Unionen behöver stå stark i gemensamma miljö- och klimatfrågor, kämpa för mer av individuella rättigheter, för fred, demokrati och säkerhet, för konstruktiv flyktingpolitik, för fri handel och rörlighet samt muskler mot gränsöverskridande brottslighet. Det är stora ämnen där gemensamt ansvarstagande väger tungt och enhetlighet är en framgångsformel. Andra frågor ska lämnas till mer regionala och lokala forum. I detta kan vi sortera in allt från skyddsjakt och snusdosor till strejkrätt och socialförsäkringar.