Svenskarna har haft fred i 200 år. Under lång tid har de i princip bara har kunnat tillgodogöra sig samhällets framsteg. Vad tänker generationerna som nu växer upp om hotande extremism, både på höger- och vänsterkanten? Oviljan att lära av historien och utnyttja dess tidigare erfarenheter sägs ofta vara något som ökar i de yngre generationerna. I dessa diskussioner är det lätt att någon säger sig inte kunna förstå hur de där ungdomarna tänker, för att sedan tillskriva dem en mängd egenskaper. Jag själv är en av dem som är född efter 1989.
Visst är det så att min generation inte varit närvarande när kommunismens helvete rådde i länder inte särskilt långt ifrån Sverige. Jag har fått det berättat för mig under historielektioner. Bara ordet historielektion får nog många att gäspa, och så lär det fortsätta att vara så länge dessa handlar om vilket år Gustav Vasa kröntes. För mig, och förmodligen många andra, har historia kommit att handla om vad som är rätt och fel. Något som har etsat sig fast är lektionen som byggde på boken Om detta må ni berätta, skriven av Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine. En bok om förintelsens Europa där det som verkar ofattbart i dag, var faktisk verklighet då. Budskapet är självklart, nazism/rasism är lika med dåligt. Lika tydligt är budskapet om att demokrati är lika med bra.
Generationerna efter murens fall vet väldigt tydligt vad som är rätt och fel, men har desto svårare att omsätta det i praktiken. Att känna igen symptomen som kan vara början på en fruktansvärd utveckling, med ett gäng historieböcker i ryggsäcken, är svårt – om inte omöjligt. Men frågan är om det inte alltid har varit och alltid kommer att vara så. Ett barn som blir tillsagt att inte klättra i träd gör förmodligen det ändå, det ramlar och slår sig, för att sedan bli försiktigare. Det är ingen kärnfysik.
Något som kanske utmärker min generation är tron på att allt kan lösas på ett diplomatiskt sätt, att all sorts extremism kan bekämpas med diskussion och samtal. Varför skulle någon vilja oss något ont? Vi har ju bara gjort rätt hela tiden.
Historielöshet är i viss mån ineffektivt. Att uppfinna hjulet på nytt är dumt, men det behöver å andra sidan inte vara dumt om man uppfinner ett hjul som är 10 gånger bättre än det ursprungliga hjulet.
Att tänka om, utan en tanke på historien, kan ibland leda till de innovationer som gör att mänskligheten tar de allra största kliven framåt. Många vill påstå att generationen som växer upp i dag är historielös eller naiv, och att detta kommer att leda till mänskligt lidande. Det är fel.
Generationen som växer upp med fred i ett demokratiskt Europa måste väl ändå vara en drömgeneration? Om de dessutom vet vad som är rätt eller fel och kan behålla ett nyskapande, uppfinningsrikt tänkande, som inte hålls tillbaka av historien, borde mänskligheten gå en ljus framtid till mötes.
Adam Arnesson