Det finns inget utrymme för gråt i baseball! vrålar coachen Jimmy Dugan till spelaren Evelyn Gardner som gjort ett misstag på planen. Filmen Tjejligan – med Tom Hanks och Geena Davis i huvudrollerna – spelar på alla möjliga förutfattade meningar om skillnader mellan män och kvinnor. Under brinnande andravärldskrig fylls en professionell baseballiga i USA med kvinnliga spelare medan männen har kallats in för krigstjänst. På samma sätt som kvinnor tog över efter män i den amerikanska industrin under samma tid.
Det är så schablonartat att utgå ifrån oj, oj, oj hur ska det gå! när en kvinna träder in i en förutfattat manlig miljö. Dylika tongångar hörs på nytt. Partiledarskapet för Moderaterna har varit reserverat för män – allt för länge. Må bäste man vinna, har det handlat om – bokstavligen. Partiets gruppledare i riksdagen, Anna Kinberg Batra, är den som kommer att få chansen att bryta den enkönade traditionen i Sveriges näst största parti. Det är en scenförändring och en utmaning värd namnet.
Den som senast ställdes inför något liknande var Mona Sahlin när Socialdemokraterna bröt med samma typ av manstradition efter valet 2006. Hon fick då mer än tre år på sig att förbereda sig för att stå som statsministerkandidat. Anna Kinberg Batra får knappt tre månader.
När Stefan Löfven (S) valde att sitta kvar och gå till extraval i stället för att avgå, var det för att förhindra att en Alliansregering skulle ta över direkt. Men han hade också full koll på att Moderaternas ledarskifte aktivt skulle försvåras av en snabbt närmande valrörelse.
Kinberg Batra får gilla läget. Som statsministerkandidat har hon än så länge svagare stöd än sittande statsminister Löfven. Utgångsläget är däremot inte så tokigt. I takt med att regeringens tillkortakommanden har blivit allt mer uppenbara har också förtroendet för de främsta namnen från Socialdemokraterna och Miljöpartiet börjat dala.
Den ständiga jämförelsen med företrädaren Fredrik Reinfeldt kommer förstås att jaga Kinberg Batra och ställa skarpa prestationskrav, men möjligheterna att växa finns där. Delvis via besvikna mittenväljare som vänder tillbaka till Alliansen från det löfvenska luftslottet och delvis genom att övertyga missnöjda moderater om att SD-rösten var felplacerad.
På Allianssidan har Kinberg Batra dessutom sporrande konkurrens av Centerpartiets ledare Annie Lööf, vars förtroendesiffror skjutit i höjden under valspurten och hösten. En opinionsundersökning som Aftonbladet har gjort visar att elva procent av väljarna vill se Centerledaren som nästa statsminister. Det är alltså betydligt fler än enbart Centerväljarna som bejakar den utvecklingen. Även var femte moderat om opinionsmätningen stämmer.
Klokt hanterat leder detta till en spännande dynamik i vårens extra valrörelse. Det finns nämligen inget utrymme för gråt i maktens boningar heller. Må bästa statsministerkandidat vinna.