Ledare: Görans glas blevaldrig Alf-fullt

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund blev aldrig en ny Alf Svensson. Därtill var Hägglund alltför olik sin företrädare. Något jätteval, som det Alf Svensson presterade 1998, lyckades Göran Hägglund aldrig få till. Däremot var han en nyckel till att partiet blev en del av det framgångsrika fyrpartisamarbetet Alliansen som säkrade regeringsmakten i två mandatperioder.
Hägglunds ganska pragmatiska ledarskap har haft en svagare värdekonservativ ådra och en viss förståelse för mer liberala värden. Det har underlättat relationerna inom Alliansgemenskapen. Han har varit partiledarkretsens klart mest intresseväckande röst på Twitter och mött bred uppskattning för sina sociala egenskaper. Men det har lockat snålt med väljare.
Etik- och moralvalet 1998 väckte drömmar om en stor och stark svensk kristdemokrati under Alf Svenssons morfaderliga gestalt. Det politiska utrymmet visade sig vara begränsat. Först när Moderaterna blev nya moderater blev kampen om de socialkonservativa väljarna öppnare. De värdekonservativa dragen inom socialdemokratin – folkhemsretoriken – tonades dessutom ned när Moderatledaren Fredrik Reinfeldt utmanade på annat håll. Men Hägglund och hans parti dansade vidare farligt nära fyraprocentsspärren.
I stället växte Sverigedemokraterna – på en brygd av socialkonservatism, populism och främlingsfientlighet. Möjligen kan detta läggas Göran Hägglunds ledarskap till last, men fiske i grumligt vatten har ett pris som inte alla är redo att betala.
Trots elva år som partiledare kom KD-ledarens avgångsbesked ändå något överraskande. Det kom bara en kort tid efter att han lagt fram en ny kurs inom migrations- och integrationspolitiken, ett utspel som har öppnat en tidigare låst debatt. Det blev sista utspelet från mannen bakom begreppet Verklighetens folk. I stället blev han den första partiledaren som meddelade sin avgång via Twitter. Det är som att avsluta ett förhållande via SMS, vilket min SN-kollega Karin Bernhardsson så träffande beskrev det.
Görans glas blev aldrig Alf-fullt, och det låg honom i fatet. Men i jämförelsen med företrädaren får inte glömmas bort att Hägglund på sin meritlista har en mer än dubbelt så lång tid som minister – inom ett av partiets kärnområden social- och omsorgspolitiken. Politik handlar ju om att säkra och utöva makt.
Nu väntar en diskussion om möjliga – och omöjliga – efterträdare. Det påverkar inte bara kristdemokratin utan också Alliansen. Mest troligt är att det blir en något mer konservativ röst än vad Göran Hägglund har varit. Om efterträdaren går åt det hållet, i allt från familjepolitik till hbt-frågor och förbudspolitik, skapar det nya spänningar. Främst gentemot Folkpartiet, men även mot Centerpartiet och Moderaterna.
Alliansgemenskapen må vara starkare än vad som syns utåt, men allt har en gräns. Nästa KD-ledare kan inte staka ut en egen kurs utan att bedöma riskerna för Alliansen.