Stefan Löfven och Socialdemokraterna fick uppdrag att bilda regering, vilket han gjorde tillsammans med Miljöpartiet. De ville inte ha Vänsterpartiet i regeringen, men gjorde upp med dem i flera frågor, varav en särskilt profilstark, för att få stöd för budgeten. En budget som sades kunna gå igenom, blev det inte så skulle Löfven avgå.
Sen gick inte budgeten igenom. Då utlyste Löfven extraval.
Där ska S och MP gå till val som enskilda partier, för man kan inte rösta på block, tjatade han. Alliansen har visat att man alldeles uppenbart kan rösta på partier som är tydliga och ärliga med vad och vilka de går till val på att samarbete med, men nej, S går till val själva. Däremot ser S sig som naturliga samarbetspartners med MP, enligt S-ledaren.
Budgeten som fälldes var sedan enligt honom överspelad. Notera att Löfven inte har avgått vid det här laget, trots att det är ett faktum att budgeten är fälld. Senare lämnades dock beskedet att S och MP ska gå till val på denna budget. Men var och en för sig.
Effekterna av situationen har börjat synas i konjunkturmätningarna. Företagen är oroade både över vänsterförslag och osäkerheten och har skruvat ner sina prognoser.
Stockholmsregionen, som har varit landets motor ekonomiskt de senaste åren, rapporterade innan budgeten ens var fälld om klart försämrade förväntningar. Det fick ordföranden för det mäktigaste facket LO att gå ut och säga att S och Löfven borde gå till val utan MP. Den gamla generalen Göran Persson höll med; i helgens Agenda förklarade den före detta statsministern att MP förde en pubertal trofépolitik.
Svårt att hänga med? Det är det flera som tycker. Det är näst intill omöjligt att försöka följa situationen i svensk politik just nu utan att känna frustration och förvirring. Vad Löfven vill göra med vem är svårt att utläsa – även för den insatte som aktivt följer samhällsdebatten.
Det är även ett tecken på att Löfven är svag som partiledare. När både gamla S-statsministrar och LO-ordföranden går ut och indirekt kritiserar hans val av regeringskamrat måste slutsatsen bli att Socialdemokraterna just nu inte har kontroll över det eget interna maktspelet och vilka som gör uttalanden om vad. Detta är inte så förvånande om man tänker på det faktum att Löfven internt saknade en egen stark plattform när han valdes till S-ledare efter Håkan Juholt.
Stefan Löfvens ovilja att faktiskt berätta om vad han vill och kan göra med vilka andra partier, riskerar att straffa sig. Alla går till val som enskilda partier, men det är inte svårt att redogöra för vad som kommer hända därefter. Turerna fram och tillbaka om MP:s vara eller icke vara i regeringen är helt omöjliga för väljarna att hålla reda på just nu. Risken finns att väljarna tröttnar.
Hanna Marie Björklund