Inget lantbruksdjur får så stor medial uppmärksamhet som grisen, nu senast när Scan meddelade att man bryter inköpskontrakten med 50 grisbönder. Grisbranschen är i kris och det är en komplex mentalitet bland lantbrukare, LRF (Lantbrukarnas riksförbund) och livsmedelsföretagen som är orsaken.
De flesta är nog insatta i problematiken vid det här laget, men för att sammanfatta det hela: grisuppfödning i Sverige är dyrare än i konkurrentländerna på grund av en hög djurskyddsstandard. Detta syns inte på köttförpackningen och uppfattas därför inte i regel av gemene man i matbutiken, som i stället väljer det billiga importköttet. Det går att skilja på två huvudspår i förslagen för att lösa problemet. Ena spåret förespråkar en sänkning av Sveriges djurskyddskrav till konkurrentländernas nivå. Sveriges grisföretagare genomför i detta nu försök på grisgårdar runtom i landet med bland annat fixering av suggor, som används i länder som till exempel Danmark. Fixering gör att suggan bara kan röra sig på minimal yta och på så vis inte lika lätt kan lägga sig på kultingar, vilket gör att fler smågrisar överlever. Vad det ska vara för vits med det är oklart, när Scan inte ens i dag kan sälja svenskt griskött.
På andra sidan menar man att det är problemet med informationsgapet mellan konsument och producent som måste lösas. Folk i allmänhet vet inte varför svenska grisar har det bättre än utländska, man vet inte att antibiotikaanvändningen i Sverige är lägst i EU och att detta förhindrar framtida antibiotikaresistens. Marknadsföring och kommunikation är det stora problemet. Alla djur är värda ett värdigt liv där de får utlopp för naturliga beteenden. Så länge människor inte vet att det innebär en dyrare köttbit och väljer att prioritera det kommer vi ingenstans. Sverige har med sin starka djurskyddslag en enorm försäljningsfördel som inte utnyttjas. Övriga EU kommer att följa efter och då uppstår även möjligheten att exportera teknik och kunskap. Att ta bort den enda unika försäljningsfördel man har vore att skjuta sig själv i foten.
Nu till kärnan i problemet. Det tycks råda en ond cirkel mellan lantbrukare, LRF och i det här fallet Scan. Många lantbrukare och LRF tycks leva kvar i en tid då kooperationer ägdes och drevs av och för lantbrukare. Scan är idag ett vinstdrivande företag som gör vad de anser bäst för sig själva. Det är inte så konstigt. Antingen kan man starta en ny kooperation eller ta sin rättmätiga plats på marknaden och börja ställa krav. LRF tycks sväva runt i beslutsovilja, med rädsla att göra sig ovän med lantbrukare, stat, medlemmar och branschföretag; därför landar man i beslutet att inte göra någonting alls. LRF samlar i stort sett alla Sveriges lantbrukare och är dessas viktigaste intresseorganisation. Deras primära uppgift borde vara att sprida kunskap om varför svensk djurhållning är bäst i världen och varför den är värd några kronor extra . En uppgift de misslyckas fatalt med.
Adam Arnesson