MInns du? Våren 2020 blev det plötsligt svårt att få tag på toalettpapper. I osäkra tider kan tillgången på vissa varor, eller sådant som jobb försvinna snabbt.
Varan hinner knappt produceras innan den skickas vidare. I butiken sker leveranser dagligen. Det mesta som köps in säljs inom några dagar. Konsumenterna handlar det de behöver för den kommande veckan, ibland bara för dagen. Systemet kallas just-in-time och det fungerar allt som oftast helt sömlöst. Den kostsamma lagerhållningen minimeras och produktionen kan lätt anpassas efter förändrad efterfrågan.
Trots sina fördelar är just-in-time inte utan baksidor. Om systemet utsätts för en ordentlig störning kan problemen bli stora. Det blev tydligt när många viktiga varor inte gick att få tag på efter att Covid-19 försvårat leveranserna. För de flesta produkter blev bristen tack och lov tillfällig. Leveranskedjorna kunde ställa om efter nya behov. Men störningen visade att fler måste vara redo att klara sig om tillgången till mat, vatten eller el skulle försvinna snabbt.
Det är inte bara detaljhandeln som präglas av det här synsättet. Samma utmaning återkommer också i svenskarnas sparande. Nyligen publicerade Finansinspektionen en kartläggning av sparandet i Sverige (24/3). Värdet på våra fonder, aktier och andra finansiella tillgångar har ökat markant sedan 1990-talet. Samtidigt är värdet ojämnt fördelat. Man uppskattar att 60 procent av befolkningen har mindre än 10 000 kronor i fonder, en tredjedel äger inga fonder alls.
En del är alltså väldigt bra på att spara, samtidigt som många står helt utanför.
Mest oroande är att många saknar en ordentlig sparbuffert. Enligt Finansinspektionen har halva befolkningen mindre än 10 000 kronor på ett sparkonto. Det är långt ifrån de 1–3 månadslöner som brukar anges som tumregel. Bara 3 av 10 har en buffert över 50 000 kronor. En stor andel av befolkningen skulle ha svårt att hantera en stor oförutsedd utgift, eller ett oförutsett inkomstbortfall.
Detta behöver förändras i en tid där det som tidigare varit oförutsett blivit till vardag. Bara under våren har världsekonomin fått utstå ett tullkrig, en inflation som fortsatt inte stabiliserats och flera stora börsras. Detta mot bakgrund av flera år med stora prisökningar, höjda räntor och ökad arbetslöshet.
Det kommer alltid finnas dem som till följd av knappa inkomster tvingas leva på marginalen och utan möjlighet att spara ordentligt. Men den gruppen utgör inte halva Sveriges befolkning. Det finns alltså en stor grupp som själva måste ta ett större ansvar för sin ekonomiska beredskap. Samhällets gemensamma resurser ska gå till dem som verkligen behöver dem. Det gäller, förutom grundläggande resurser som mat och vatten, även på det ekonomiska området.
Att så många som hälften av svenskarna lever nästintill utan buffert är inte bara en risk för individen. Det gör samhällets motståndskraft svagare.