Vi har gått in i Movember, mustaschens månad. Månaden då mäns överläppar pryds med en allt fylligare hårväxt för att samla in pengar till forskning om mäns hälsa. Månaden då prostatacancerförbundet inleder Mustaschkampen i syfte att väcka uppmärksamhet kring prostatacancer.
Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancersjukdom och antalet som lever med den har tredubblats på tjugo år. Om femton år räknar man med att 130 000 män kommer leva med diagnosen i Sverige.
I hela världen kommer 1,7 miljoner vara drabbade.
Movember tar vid där den rosa månaden oktober slutade, då Rosa bandet-kampanjen färgade Sverige i skära kulörer. Den kampanjen syftar till att samla in pengar till kampen mot bröstcancer som är den vanligaste cancerformen bland kvinnor i landet. Var nionde kvinna drabbas någon gång av det.
Mitt under dessa månader av kampanjande hölls även galan Tillsammans mot cancer. Två månader med temat cancer kan låta deprimerande, men i stället är det hoppgivande. Över 90 miljoner kronor samlades ihop i samband med årets gala och Rosa bandet-kampanj. Trots de hjärtskärande öden man som tittare får ta del av visar det att människor vill vara delaktiga i att bekämpa cancer.
Att pengarna gör skillnad märks i statistiken. Nya behandlingsmetoder men också nya metoder att diagnostisera och screena patienter har gjort att 5-årsöverlevnadsstatistiken har förbättrats från runt 40 procent på 70-talet till 70 procent i dag.
När sex personer i timmen får ett cancerbesked är det viktigt att veta att det inte är detsamma som en dödsdom. Men tiden är alltid en viktig aspekt och här finns mycket att förbättra. En av de viktigaste åtgärderna är att utbilda fler patologer.
I dagens läge är bristen skriande. Jämför man med våra grannländer borde vi ha runt 400 specialister i patologi. Vi har 213. Det innebär att det tar tid att få misstänkta vävnadsprover analyserade och det innebär att resultatet efter en operation låter vänta på sig. Det är för det första en risk för patienten, men drar även ut på lidandet. Just att inte veta, att inte få några svar, är extremt psykiskt påfrestande.
Regeringen tillsatte en utredning 2011 för att förbättra situationen, men alltför lite har hänt. Landsting och regioner måste ta krafttag för att få till en fungerande bemanning och staten måste skjuta till mer pengar till patologin.
Det sägs att var tredje person någon gång i livet kommer att bli sjuk i cancer. Var tredje person får det, men alla drabbas. Sjukdomen skapar som få andra en oro och smärta för både patient och människor runt omkring. Just därför är sådana här insamlingar så viktiga. Det ger en möjlighet att öka förståelsen och sprida kunskap samtidigt som medel till forskning samlas in. Men beslutsfattarna måste också ta sitt ansvar och rikta satsningar mot alla delar i vårdkedjan. Det är nämligen livsviktigt.
Johanna Lundgren Gestlöf