Mördaren på Kronans skola i Trollhättan hade rasistiska motiv för sitt dåd, hävdar polisen. Vi lever i en tid där rasismen är ständigt närvarande. Uppviglande, hatfyllda och våldsbejakande budskap om raskrig och allehanda konspirationsteorier finns bara något knapptryck bort.
Vi lever i en tid där hatet mot andra människor är ständigt närvarande. Vitmaktrörelser, antisemiter och jihadister ockuperar en del av det offentliga rummet, vare sig vi vill se det eller inte. Det är de extrema krafterna som snabbast har anpassat sig till de nya sociala kommunikationsverktygens värld. Möjligheten till snabb, global spridning av budskap har gjort att ensamma hatare lättare har kunnat hitta meningsfränder, över nationsgränser och språkbarriärer.
Vi ska inte vara så naiva att vi tror att alla genomskådar det för det våldsförhärligande skräp det är. Det finns de som fastnar och som tror på det de ser. På samma sätt som jihadistiska youtube-filmer kan förvrida skallen på en ung människa.
I sociala medier, mer än tidigare i tidningar, tv och radio, är alla deltagare också aktiva budskapskanaler. Det vi väljer att förmedla, det vi väljer att sända vidare spelar roll, påverkar andra. Att sprida hat är att så våld.
Brutaliserande liknelser och våldsbejakande beskrivningar sänker trösklarna för verkligt våld. Alla som hatar blir inte våldsamma. Alla hatare klär inte ut sig och börjar mörda barn. Alla startar inte mordbränder, kastar handgranater eller stenar. Alla spränger inte sig själva i en folkmassa för att slå mot de människor som hatet pekar ut. Men någon gör det.
Genom att sprida vidare hatbudskap, förvrängda historier som passar in i det specifika hatets mallar och beskriva sig själva som ett sanningens ljus i den politiska korrekthetens globala mörker bidrar även andra till potientiella våldsamheter. I detta mönster möts alla dessa hatande krafter. Nazism, kommunism, religiös extremism – det människoföraktande hatet har en mångfald av huvor. Det är därför vi har skäl att vara misstänksamma mot all extremism.
Det har varit en svart vecka för Sverige. Misstänkta mordbränder mot flyktingförläggningar följdes av dådet i Trollhättan. Samhällen är ofta rustade för att möta yttre hot och att hålla ordning på sådant som riskerar rikets inre stabilitet. Spioneri, sabotage, organiserad brottslighet, det är samhällshot som vi förberett oss på att möta och förhindra. Ensamma gärningsmän som utan förvarning begår oväntade våldsdåd – utifrån skiftande ideologiska motiv – är svårare att stoppa. Sannolikt för att det ibland bara är de själva som ser sig som en del av en större plan. Utbudet av hat på nätet behöver inte ha så många avsändare när det kommer till kritan. Det räcker med några få som producerar väldigt mycket – och någon som tror på det.
Polisen kan förstås ha fel. All källkritik är viktig. Vi vet inte vad som rörde sig i gärningsmannens huvud, även om förklaringarna känns sannolika.
Det vi vet är att budskap spelar roll, att budskap påverkar och ofta omvandlas till handling. Det vi också vet är att det fanns medmänniskor som försökte hindra mördaren från att begå sina brott. Någon eller några till priset av det egna livet. Individer som konsekvent eller på ett ögonblicks ingivelse arbetar mot hatet, mot extremismen förtjänar att hedras och prisas. Varje enskilt tillfälle där en människa i gränslandet förmås att lyssna på sunda invändningar och överge ett förblindade hat är det en framgång för oss alla.