Så var de bara två. Efter att både senatorn från Texas, Ted Cruz, och guvernören från Ohio, John Kasich, i förra veckan gav upp sina presidentkampanjer står det klart att Donald Trump blir republikanernas kandidat i höstens presidentval. På demokraternas sida har Hillary Clinton i praktiken segrat, även om Bernie Sanders, som är vänsterflankens utmanare fortfarande klamrar sig fast i primärvalet.
Clinton har inför hösten ett klart övertag i opinionen, men att Trump blir den som installeras som USA:s nästa president kan inte längre viftas bort som otänkbart. Ett scenario som väcker många frågor om USA:s roll i världen, och vilka konsekvenser det kan få för svensk och europeisk del.
Under Barack Obama har svensk-amerikanska relationer stadigt förbättrats, vilket kröntes med presidentens besök i Stocholm hösten 2013. I de pågående förhandlingarna om frihandelsavtalet mellan EU och USA har Obama också kommit ut som stark förespråkare av frihandel.
Vad som däremot händer med frihandelsavtalet om Trump blir president är mindre givet. Även om båda parter försöker skynda på förhandlingarna i hopp om att det ska vara klart innan nästa president tar över, lär avtalet inte vara påskrivet förrän tidigast nästa år.
Förutom att Trump utmärkt sig genom att ta den politiska debatten till nya bottennivåer med ett ihärdiga förödmjukande och förlöjligande av sina motståndare, är hans politiska svar på de flesta utmaningar att bygga murar mot omvärlden. Dels fysiska barriärer, som den 320 mil långa mur som ska dras längs hela den mexikanska gränsen för att stänga invandrare ute. Dels politiska, då en handelsvänlig linje ska ersättas med handelskrig mot Kina. I utrikespolitiken vill han att USA minskar sin närvaro i militärsamarbetet Nato, och blir allt mer isolerat. Vad det rent praktiskt innebär är dock är svårt att orda om, då Trump sagt att oförutsägbarhet ska vara själva ledordet för hans utrikespolitik.
Men inte heller om Clinton vinner valet i höst är USA:s roll i världen given. Hittills har hon hållit en tydlig linje i utrikespolitiken, men det är inte bara republikanerna som tagit många kliv bort från den politiska mitten. Det har skett en gradvis polarisering även inom demokraterna, vilket utmanaren Sanders är ett symptom på. Likt det missnöje som Trump kanaliserat på högerkanten, vill vänsterflanken i demokraterna avskärma USA från både handelsrelationer och militärt samarbete. Det måste Clinton förhålla sig till, vilket hon också har gjort genom att komma ut som motståndare till handelsavtal med Stilla havsländerna, det andra stora avtalet USA förhandlar.
Orosmomenten är många och även om Trump slutar som förlorare i höstens presidentval har han lyckats sätta sitt eget parti i existentiell kris och ritat om den politiska spelplanen för lång tid framöver. Samtidigt kanske det kan vara en ögonöppnare för de många europeiska länder som tummat på sin egen försvarsförmåga i tron om att USA är vännen som aldrig sviker. Det är ingen längre så säker på.
Tobias Samuelsson