I höst ska regeringen tillsätta en utredning för att samordna register för tre myndigheter som arbetar med underrättelseverksamhet. Det uppgav inrikesminister Anders Ygeman till Sveriges Radio i måndags morse. Myndigheterna det rör sig om är Säkerhetspolisen SÄPO, Försvarets Radioanstalt FRA och Militära Underrätelse- och säkerhetstjänsten MUST.
Inrikesministern säger sig värna integritetsaspekten och rättsäkerheten. "Det handlar trots allt om personuppgiftsbehandling", sa Ygeman. Det är en bra ambition. Men frågan är hur stor vetskap ministern egentligen har. Oklart är dessutom vad myndigheterna kan göra för nytta i arbetet med terrorbekämpning.
Självklart är det viktigt att effektivt förebygga terrorism, och i särskilda fall där det råder misstankar om stora brott kan underrättelseverksamhet vara legitimt. Inte heller kan någon förneka att avvägningen mellan en effektiv terrorbekämpning och respekt för den enskildes personliga integritet är både tuff och teknisk. Men problemen med att gå alltför snabbt framåt är många.
Framförallt kan information lätt hamna i fel händer när lagstiftare och myndigheter är alltför ivriga med att utöka sina befogenheter. Det är alltför lätt att denna iver går överstyr. När det gäller insatser mot misstänkta personer måste Sverige vara ett föregångsland bland världens rättsstater och respektera att en misstänkt bara är just misstänkt.
Svenska Dagbladet skrev för knappt två månader sedan (25/5) om att avlyssning och annan hemlig övervakning ökat med 90 procent sedan 2010. Därutöver nämndes att sammanlagt 3 346 misstänkta utsattes för någon form av tvångsmedel förra året, enligt åklagarmyndigheten.
Sedan 2009 har kontrollmyndigheten Siun prickat av FRA för otillåtna överträdelser vid elva tillfällen. Bland annat har myndigheten brutit mot interna regelverk.
Å ena sidan är villkoren för FRA och de andra myndigheterna som bedriver underrättelseverksamhet mycket speciella. Det är svårt för statliga myndigheter, som inte är lika flexibla och fria att agera som de brottslingar man jagar, att hålla jämn takt med terrorister och andra kriminella.
Å andra sidan är myndigheternas dåliga förutsättningar i sig också ett gott skäl att öppna ögonen för hur ineffektiv underrättelseverksamheten många gånger är. Förra året rapporterade exempelvis Washington Post om att den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s telefonavlyssning sedan 11 september 2001 inte gett några märkbara resultat när det kommer till att förebygga terrorbrott. Om FRA räddat Sverige från några terrorbrott är också oklart.
Apropå just NSA bör vi minnas Metros avslöjande från 2013 om att FRA samarbetat med NSA och Storbritanniens GCHQ. Dåvarande EU-minister Birgitta Ohlsson kommenterade att hon inte kände till detta och att det har "gått för långt". Frågan är i dag hur bra kontroll och vetskap Anders Ygeman egentligen har om svenska myndigheter och SÄPO, och om inte hans resonemang kring hur personuppgifter ska behandlas endast är en ambition, eller helt enkelt ett spel för galleriet.